Seth Jacobson om sin farfar och Jeschurun

Vad minns du av din farfar, Jeschuruns förste rabbin? Vad har du för bild av honom?
Förutom ett svagt visuellt minne, förstärkt av foton, så minns jag honom bara vagt. När han dog var jag inte fyllda 10 år. Genom att stegvis gå igenom hans arkiv från åren under Förintelsen, eller när han innan dess jobbade som rabbin i Trondheim (och ännu tidigare i Sundsvall och Landskrona), lär jag nu känna honom 70-100 år senare. Det är ett spännande och ovanligt sätt att lära känna sin egen farfar. Att ha tillgång till hans arkiv med massor av historiska och personliga dokument är i sammanhanget ett privilegium.

Har du något speciellt minne av synagogan Jeschurun?
Massor av barndomsminnen. Min uppväxt i Stockholm kom att påverkas enormt av Jeschurun och B’nei Akiva. Utan dem hade det socialt varit svårare att växa upp i en familj som höll Shabbat i det sekulära Stockholm. Det går knappt en vecka här i Jerusalem utan att jag berättar någon Jeschurun-historia för folk i min omgivning. Vilken shul jag än besöker i världen så jämför jag den med mitt Jeschurun på 60-talet. Ingen närmar sig den mångfaldighet som Jeschurun erbjöd, trots att analysen av och förståelsen för mycket av det jag upplevde då först mognat hos mig på mycket senare år.

Hur är ditt förhållande till Sverige nuförtiden?
Eftersom vår son Aryeh under tre år jobbade som shaliach i Göteborg fram till förra sommaren, så har vi besökt Sverige mer än vanligt de senare åren. Sverige av idag är för Hedy och mig både hemma och främmande. Vi ser alltid fram emot att besöka släkt och vänner – och naturen – men vårt hem är i Jerusalem och våra barn och barnbarn är israeler oändligt mycket mer än de är svenskar.

Vad är det bästa med att bo i Israel?
Improvisation och spontanitet varvat med uppfinningsrikedom, ljudlighet, öppen värme mellan människor och ofta brist på formella relationer – detta är i mycket det bästa av Israel, men ibland också dess svaghet. För mig är balansen mellan allt detta och min egen personlighet, som till stor del gestaltats i Sverige, en utmaning och ett formidabelt heltidsjobb. Men väl värt ansträngningen.