Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SUKKOT
av Rabbin Yaacov Haber

Det finns en gammal historia om en man som studerade Daf Yomi och visste precis hur man bygger en sukka. Han köpte sina plankor, mätte, markerade och byggde. Han följde Gemaran exakt och var mycket stolt över sin perfekta sukka. Med ett leende sa han kiddush i sukkan och just då hörde familjen hur det började knaka. Alla sprang ut och precis när alla lämnat sukkan störtade den samman. Mannen gick till rabbinen och sa ”Jag följde Gemaran exakt. Men ändå föll sukkan ihop.” Rabbinen öppnade fundersamt Gemaran och plötsligt lyste hans ansikte upp. ”Se där! Tosafot ställer samma fråga!”

Vi har tre stora högtider under året – Pesach, Shavuot och Sukkot. Chazal säger att Pesach kan ses som förlovningen mellan G-d och det judiska folket. Shavuot var bröllopet. Sukkot var det dagliga livet i äktenskapet med G-d, själva kulmen på årscykeln. Zman simchateinu.

En arkitekt kan skapa en ritning på papper och få allting att se bra ut, men kommer strukturen att hålla? Varje äktenskap ser bra ut på papper, men håller det i verkligheten?

På Rosh Hashana och Jom Kippur stod vi alla inför G-d. Våra huvuden var i HaShamayim. Men om våra huvuden stannar i HaShamayim förblir vi judar bara i teorin. Sukkot är återkomsten till det dagliga livet.

Direkt efter Jom Kippur tar vi av oss våra tallitot, sätter på oss jeans och stövlar och sätter igång att bygga upp sukkan. Vi lagar mat, dekorerar sukkan och oroar oss över vädret. Vi är gifta nu. Det är vardagslivet som är det viktiga. Ärlighet, middot, hur vi behandlar andra människor. Vi behöver ta Jom Kippur och införliva den i vår vardag.

Talmud berättar att under Simchat Beit Hashoeva, som infaller under Sukkot, var dansen reserverad för generationens ledare. Detta var en simcha som inte kunde liknas vid någon annan. Rabban Shimon ben Gamliel dansade i mitten. Han brukade dansa på händer mycket länge, med fötterna i vädret, och folkmassan klappade och hejade. Vilken rabbin! Intressant nog så ägde denna högtid rum under den romerska ockupationen och Ben Gamliel var den första av de 10 martyrerna som under samma år dödades av romarna.

Låt oss tänka så här. Hela Jom Kippur har vi stått med fötterna på jorden och huvudena ”i himlen”, med våra händer utsträckta upp mot G-d i bön. På Sukkot vänds hela scenariot upp och ner. Våra fötter, vår värdegrund, är nu förankrade i himlen och våra händer, våra verktyg, är vända mot jorden. Detta är en koreografi som symboliserar livet. Äktenskapet handlar inte så mycket om själva giftermålet, det viktigaste är det dagliga livet.

Vi får inte förlora den plats som vi vann på Jom Kippur. Låt oss integrera det heliga i varje dag vi lever. Låt Jamim Noraim inte bara vara en bra ritning, utan utgöra grunden för att huset håller!