Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

JOM KIPPUR
av Rabbin Mendel Weinbach

Att slå sig på bröstet frammanar minnen av djungelns kung Tarzan, som på så sätt visar upp sitt macho-ideal.

Men där bröst-dunkande ses som ett tecken på manlig styrka i den sekulära världen, tolkas det som ett tecken på mänsklig svaghet i den judiska världen.

Under Jom Kippur slår sig en jude för bröstet medan personen erkänner sina synder för sin Skapare på den dag då Hans dom förseglas. En gång strax innan fastedagen börjar, och sedan ytterligare fem gånger genom Jom Kippur-natten och –dagen, läser juden en lång lista av synder, var och en av dem ackompanjerad av en knytnäve som dunkar på hjärtat.

Teshuva – ånger och återkomst – inbegriper beklagande över tidigare synder, en föresats för framtiden och ett uttalat erkännande av synderna. Alla dessa ingredienser är nödvändiga för ett äkta återvändande till G-d. Men varför måste man slå sig på bröstet medan man erkänner sin skuld?

Svaret kanske kan finnas i dialogen mellan Job och de vänner som kom för att trösta honom då han förlorat sina barn, sin hälsa och sin förmögenhet – den himmelska prövningen för att testa hans tillit till G-d. På gränsen till total förtvivlan presenterar Job ett argument, säger Talmud (Bava Batra 16), ett försök att befria hela mänskligheten från ansvaret för sina synder. Den onda driften, som G-d skapade för att utmana människan i dess fria vilja, är så stark, argumenterade Job, att människan är lika hjälplös i sin synd som ett icke-kosher djur är hjälplöst i att vara icke-kosher. Jobs vänner svarade att G-d mycket riktigt skapat ett starkt gift som övertalar människan att synda, men Han har också skapat ett lika starkt motgift, i form av Toran. Människan kan alltså inte beskylla sin Skapare för att ha misslyckats i utövandet av sin fria vilja.

Jobs meningslösa försök till självberättigande ekar genom generationerna. Det kan höras i internationella domstolar från svaranden anklagade för brott mot mänskligheten, som pläderar att de var hjälplösa eftersom de bara lydde order då de utförde sina illdåd. Det kan höras i lokala domstolar där advokater hävdar att deras klient inte rådde för sina gärningar, på grund av problematisk barndom eller trasig omgivning.

Det kan också höras i våra egna hjärtan när vi känner oss för svaga att stå emot frestelser. Hur många gånger har vi inte hört oss själva säga ”det är sån jag är”, ”jag är bara mänsklig”, när vi ställs mot väggen i kritik mot vårt beteende?

Detta är anledningen till att juden slår sig över hjärtat, de onda drivkrafternas hem, likväl som de goda, som för att säga ”Du gjorde att jag syndade!” Den jude som är modig nog att erkänna sin synd medger faktiskt då att man inte kan beskylla G-d för det man själv har gjort, utan snarare tar ansvar för sig själv och sina handlingar. I detta sanningens ögonblick avstår personen från att lägga skulden på sina föräldrar, sina lärare, sina grannar och sin omgivning, och erkänner sig själv som den skyldige. I samma hjärta och sinne där giftet från den onda driften ligger på lur, finns också de goda drivkrafterna, som aktiveras genom att följa Toran, motgiftet.

Den ångerfulla juden bankar sitt hjärta och tänker på hur den himmelska domstolen väger de goda gärningarna mot de dåliga på denna domens dag. Juden vet att varje slag hjälper till att tippa vågskålen åt det fördelaktiga hållet inför det kommande året.