Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

REE
av Rabbin Meir Horden

I denna veckas avsnitt hittar vi en klar tillåtelse att äta kött från ett djur, men även ett klart förbud mot att äta dess blod (5MB 12:23). Denna begränsning verkar underlig. Varför får vi inte äta hela djuret?

Rambam ger följande förklaring i sin bok ”Guide for the perplexed”:

Det är nödvändigt för Toran att sätta begränsningar när det gäller ätandet av ett djurs kött, eftersom att döda – även om det är för att få mat – är en allvarlig gärning. Vi kan inte bara slakta djur när vi känner för det, utan lagar och regler. Det är dessa lagar och regler som tjänar till att skapa den känslighet och förståelse som vi behöver i vårt förhållande till djurriket.

Detta förklarar emellertid inte varför ett kosher djurs blod är det enda av djuret vi inte får äta.

Rabbi Shimshon Rafael Hirsch hittar svaret på denna fråga i detta Tora-avsnitt: I 5MB 12:23 står det ”…ty blodet är själen”. Blodet i allt levande rinner genom hela kroppen och ger djuret liv och kraft. Blodet utgör därför livet. Och blodet i ett djur som nedläggs endast för fysiska behov ska inte blandas med blodet – livet och själen – hos människan som helig och förmögen att tänka. Djurets blod skulle skada människans ”liv”.

Så Toran använder ordet ”ståndaktig” för att påverkas oss att övervinna vårt begär för blod.

Rabbi Shimon Ben Azai lär oss ännu en princip för ordet ”ståndaktig”. Detta ord kan lära oss att inte bara avhålla oss från att äta blod, men hur vi ska förhålla oss till budorden. För om vi måste stå emot begäret att äta blod som verkligen är ett enkelt påbud att följa, hur mycket mer måste vi inte samla kraft och vara särskilt starka när det gäller att följa de svårare av Torans påbud.

”Och där ska ni äta inför Herren… och glädja er… över allt vad ni förvärvat” (5MB 12:7)

Denna förmaning hur vi ska tjäna G-d är en mycket viktig beståndsdel inom judendomen. I många andra religioner uttrycks endast människans tjänande av G-d genom att man avstår från njutning och nöjen. Vår G-d föredrar att vi njuter av de många vackra saker vi får av Honom, genom att höja upp denna njutning till ett sätt att tjäna G-d.

”Och så ska ni glädja er inför Herren… med era söner och döttrar, era tjänare och tjänarinnor…” (5MB 12:12)

Varför måste detta glädjande göras gemensamt? Räcker det inte med att var och en är lycklig för sig själv?

Inte alls. Det begärs av person att han ska dela med sig av sin glädje med dem han älskar och de som är mindre lyckligt lottade än han själv. Att dela något glädjande tillför ännu en dimension till var och ens lycka.

”…Du ska gärna öppna din hand för honom…” (5MB 15:8)

Här förmanas vi att vara generösa mot de fattiga. Varför behöver vi inte läsa någon välsignelse innan vi idkar välgörenhet, som är ett så viktig påbud?

En anledning är att få oss att förstå att en person inte är ett objekt. Innan vi biter i ett äpple tackar vi G-d för möjligheten att säga en välsignelse över denna mat. Men en människa har känslor. Om det fanns en välsignelse för tsedaka – välgörenhet – skulle detta såra de fattiga. De skulle tro att det enda skälet du ger dem något är för att kunna säga en välsignelse.