Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

MATOT
av Rabbin Meir Horden

”Över det tagna rovet, både människor och boskap, ska du tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menighetens familjer göra en beräkning” (4MB 31:25).

Om vi får välja mellan att hyra en Rolls Royce för en dag eller äga en, tror jag att de flesta människor skulle välja det senare. Fast om man tänker efter, den dag man verkligen hyr Rolls Roycen så är det ju ingen skillnad. Det är samma sköna åktur som hos någon som äger sin Rolls Royce.

Vi njuter av samma människor som försöker att stirra in genom fönstret för att kontrollera om du inte egentligen är någon de borde känna igen. Lukten av läder, den tysta atmosfären hos förfinad elegans… allt är det samma. Men det finns en liten skillnad: i själva livet gör föremål oss så glada, att vi måste äga dem. Att hyra en ”Rolls” kommer aldrig att kännas som att äga en.

I parashat Matot räknar Toran upp allt krigsbyte som erövrats under kriget mot Midjan. Toran beskriver exakt hur detta delades upp mellan Kohanim, Levi’im, krigarna och den vanliga befolkningen. Vad är betydelsen av denna exakthet?

Allt i denna värld har sina begränsningar. Krigsbytet som erövrades av Bnei Israel kan ha varit mycket stort – men eftersom de var materiella ting fanns det ett slut på dem. Detta är vad Toran lär oss här: den fysiska världen har en ände, en begränsning. Den är så här stor – och inte mer.

Till och med när vi har ett elegant fordon framför vårt hus, kommer det aldrig att föra med sig den sorts glädje som en andlig prestation kan ge oss. Detta därför att vi i bakhuvudet vet att någon annan kanske kommer att köra den i morgon. Vi kanske har betalt ett ”Rolls-Royce-pris” för den, men den är egentligen inte vår, eftersom den kan tas ifrån oss på ett ögonblick. Den kan stjälas. Ett träd kan falla på den. Dess ägare kan dö.

Allt i denna värld är begränsat; därför är den glädje vi kan känna i denna värld begränsad. Den kan tas ifrån oss på ett ögonblick. Våra andliga ”vinster” kan aldrig tas ifrån oss. De blir en del av vad vi är. Det är därför vi känner mer glädje över andliga prestationer än över materiella ägodelar, eftersom ingen kan ta dem ifrån oss. Det är vi som har äganderätten och därför känner vi sann glädje över dem.