Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SHLACH LECHA
av Rabbin Meir Horden

Efter spejarnas svåra synd presenterades det judiska folket inför mitzvan att bära tzitzit. Rav Samson Raphael Hirsch anser att det finns ett samband mellan spejarnas missgärning och denna mitzva, precis som när Adam syndade genom att äta frukten från Kunskapens Träd och G-d svarade med att ge honom och Eva kläder.

När det visar sig att någon är en ”boged” – lagöverträdare – förklarar Rav Hirsch, svarar G-d med att erbjuda honom en ”beged” – ett klädesplagg – för att påminna honom om hans sårbarhet.

Moses blev tillsagd att skicka representanter att ”bespeja Kanaans land”. Efter det som hände sedan anbefalldes Israels folk att lägga till tzitzit till sina andra kläder, för att de skulle komma ihåg G-ds befallning ”… ni må tänka på Herrens bud och göra efter dem och inte sväva omkring efter era hjärtans och ögons begär…” (4MB 15:39).

I sin filosofiska introduktion till Pirkei Avot identifierar Ramban två typer av religiösa individer. Den första, Chassid Me’ula, är naturligt perfekt. Den andra, Moshel Berucho, kämpar för att uppnå perfektion genom att ständigt förbättra sin karaktär.

Dessa två urtyper av människa motsvarar de två formerna av mitzva: Mitzvot Chukim, som människan inte kunnat införa själv, såsom förbjuden föda och shatnez, och Mitzvot Sichliot, de påbud som ligger inom ramen för mänsklig logik, som rån och mord.

Genom att iaktta lagarna, förklarar Rabbi Elazar ben Azaria, kan en jude inte säga: ”Jag har ingen önskan att äta fläsk eller hummer”. Snarare ska man säga: ”Jag önskar att jag kunde äta dem, men jag underkastar mig G-ds vilja”. Detta är Chassid Me’ula-komponenten i människan, det absoluta erkännandet av G-ds lagar.

Vad gäller Mitzvot Sichliot är emellertid detta erkännande inte tillräckligt. En jude måste införliva dessa mitzvot med sitt inre jag. Denne måste arbeta med sig själv och kämpa tills dessa mitzvot blir en sann återspegling av juden som person.

En klarsynt kommentar av Maharal illustrerar denna idé. Toran för in mitzvan med att låna pengar till en annan jude med orden: ”…om du lånar mitt folk pengar…”. Varför använder Toran dessa ord som innebär ett val när vi ändå är förpliktigade att utföra mitzvan?

Maharal förklarar att denna mitzva inte uppfylls endast genom själva lånetransaktionen, utan snarare genom en ärlig vilja att hjälpa en annan jude genom att låna ut pengar. Denna önskan kan inte föreskrivas – och den är inte lätt att uppnå. Att uppnå detta känslomässigt kräver en naturlig inre kamp.

Dessa två nivåer av iakttagande är sammanflätade med tzitzit. De vita trådarna representerar det rena, fullkomliga erkännandet av G-ds föreskrifter. De blå trådarna, t’chelet, påminner oss om havet, som påminner oss om himlen, som i sin tur påminner oss om G-ds Heliga Tron. Dessa trådar representerar en process, den kamp vi måste genomgå innan vi når den Heliga Tronen.

På liknande sätt beträffande Lashon Hara – förtal – är det inte nog med att bara avhålla sig från nedsvärtning av någons karaktär, genom att säga: ”Jag önskar att jag kunde säga detta, men Toran hindrar mig”. Hellre måste vi nå den nivå där förtal är instinktivt motbjudande. Pirkei Avot lär oss: ”Gör hans vilja till din vilja”. Alltså att dina böjelser ska vara i linje med G-ds.

Mishna lär oss att avsaknaden av t’chelet (blått) i någons tzitzit inte hindrar uppfyllelsen av mitzvan. Ändå borde vi sträva efter det fullkomliga. I vårt sociala umgänge är det fullkomliga inte bara att erkänna lagen, utan vi måste även införliva den med oss själva. Som det blå hos tzitzit lär oss, är det inte nog att göra gott, vi måste även bli goda människor.