Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

TAZRIA
av Rabbin Meir Horden

En av de mest kontroversiella frågorna inom den judiska lagen är begreppet ”kofin oso ad sheyomar rotze ani”, den kraft inom det judiska domstolsväsendet som tvingar någon att lyda domstolens utslag genom att ”tvinga honom till dess han säger ’jag vill’”.

När lagarna om ”gittin” – skilsmässa – diskuteras, tror inte majoriteten att halachan tillåter principen med att använda fysiskt tvång, utom under särskilda omständigheter, mot en person som vägrar ge sin fru skilsmässa.

Denna makt som domstolen har verkar kränka gettens elementära princip, nämligen att mannen skiljer sig från sin hustru frivilligt. Om tvång används är ceremonin ogiltig.

Rambams berömda svar till detta problem är alla judars medfödda karaktärsdrag att göra det rätta. Domstolen bara hjälper dem att agera enligt sina naturliga impulser. Halachan vidhåller i dessa fall att kroppen kan behöva ett antal ”piskrapp” för att förståndet ska nå hans sinne.

Domstolen kan vara tillräckligt säker på att människan efter några ”piskrapp” har blivit tillräckligt ”inspirerad” att bortse från sina onda impulser i det undermedvetna och göra det rätta. Han är nu redo att utföra en förtjänstfull uppgift, vilken han, om det inte varit för hans onda impulser, villigt skulle utfört från början.

Var finns den bibliska källan till Rambams åsikt?

Rav Josef B Soloveitchik z”l argumenterade för att lagen om ”tsoraas” är det bibliska beviset för syndens konstgjordhet. Tsoraas, den spetälskeliknande åkomman som straffar sådana synder som förtal och otillåtna förbindelser, är en ytlig andlig sjukdom som visar på syndarens brist på andligt djup.

Vid presentationen av offerlagarna i början av Vajikra, börjar Toran ”Adam ki yakriv mikem…” När Toran berättar om straffandet av en jude börjar den med en liknande fras, ”Adam ki yihiyeh be’or besaor…” Men ordet ”mikem” används inte.

För att en jude ska höja upp sin andlighet, skriver Rav Soloveitchik, måste hans offer komma inifrån, ”mikem”. Men när han syndar har synden ett annat ursprung. Den kommer aldrig inifrån: den är inte ”mikem”.

Denna idé, fortsätter han, tillåter oss att förstå Kohen Hagadols bön på Jom Kippur. Han ber att G-d ska förlåta det judiska folket: ”Kaper na”.

Varför används just dessa ord?

Därför att uttrycket ”kaper” betyder att sudda ut, utan att efterlämna några spår. Synden hos en jude är bara på ytan – den kan därför suddas ut helt och hållet. Kohen Hagadol bönfaller G-d om att använda den mildaste formen av ”rengöringsmedel” för att rena sitt folk. Kohen Hagadol vet att det bara behövs en lätt ”avtorkning” – en mild påminnelse att göra det rätta – och då kommer den rena, judiska själen fram.

Principen för ”kofin oso ad sheyomar rotze ani” är inte så mycket ett bevis på domstolens makt som på den bestående renheten hos den judiska själen.

Våra själar har ”tillverkats” med en gudomlig sorts teflon. Den kan smutsas ned, men det behövs inte mycket för att torka bort synden, så att själen blir lika ren som när vår Skapare gav oss den.