Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

PEKUDEJ
av Rabbin Meir Horden

Våra lärde noterar att Shabbat och Tabernaklet nämns tillsammans i Toran.

Tabernaklet, viloplatsen för den gudomliga närvaron, byggdes för att tjäna som en mittpunkt för det judiska folkets religiösa liv. Men i detta låg en dold fara – möjligheten att det judiska folket skulle ställa den rena andliga världen inom Tabernaklet mot det profana samhället, och av misstag tro att ingen betydelsefull Kedusha – helighet, ingen närhet till G-d kunde uppnås utanför Tabernaklets inhägnad.

Ett sådant perspektiv urholkar dock Tabernaklets själva budskap ”Veshachanit betocham” – och jag (G-d) kommer att dväljas ibland dem.

I sista hand, är det inte så att G-d vill ha en obegränsad Kedusha, utan en källa till andlighet som släcker alla judars törst att vara nära G-d, genom att påverka, inspirera och höja alla som finns runt om – inte bara innanför. G-d önskar dväljas mitt ibland oss.

På samma sätt uppmanas vi att ”komma ihåg Sabbatsdagen för att helga den”. Ramban påpekar att förutom förpliktelsen att läsa Kiddush på Shabbat, finns en annan: att inrikta oss på Shabbat hela veckan. När vi får tillfälle att köpa något speciellt, som mat eller ett klädesplagg, ska vi köpa det till Shabbat.

Shabbat, lika mycket som Tabernaklet, är inte en isolerad dag för andlighet, avskiljd och avgränsad från de andra veckodagarna. Snarare är det resten av veckan som kretsar kring Shabbat, och Shabbat förhöjer och ingjuter helighet i de andra dagarna.

Detta är budskapet hos både Shabbat och Tabernaklet: Kedushan är inte isolerad, utan inflätad i det dagliga livet. Det är viktigt att fokusera på Kedusha – i tid och plats – för att uppleva den oförfalskade Kedushan.

Trots detta berikar källan till Kedusha oss och allt levande, så att den gudomliga närvaron finns bland oss.

Dessutom är förhållandet mellan Shabbat och Tabernaklet förstärkt på grund av synden med den gyllene kalven. Meshech Chochma förklarar att upphovet till det judiska folkets synd var att de trodde att Moses hade oinskränkta krafter.

När Moses inte återvände från Sinaiberget på det förväntade datumet, misströstade folket och vände sig bort från sin tro.

När de misslyckades med att förstå vad som hände, förklarar Meshech Chochma, att ingenting har någon dold religiös betydelse.

Människor, platser och föremål är värdefulla på grund av att de befrämjar en persons förbindelse till G-d och Toran.

Av denna anledning reagerade Moses på synden med den gyllene kalven genom att slå sönder stentavlorna, en dramatisk demonstration för att visa det judiska folket att deras misslyckande i att upprätthålla G-ds påbud gjorde att själva orden som inristas av Hans hand förlorade sin betydelse.

Detta tragiska missförstånd lämnade öppet för den farliga möjligheten att det judiska folket än en gång kunde binda sig till något som verkar äga den inneboende Kedushan – Tabernaklet.

Dväljdes inte G-d själv där?

Sådant tänkande som distraherar en persons fokus från den rätta tonvikten på personligt ansvar inför G-d, hade redan fört med sig katastrof och tragedi, och Toran ville förhindra att detta hände igen. Härav Shabbat.

Med kopplingen mellan Shabbat och Tabernaklet lär vi oss att även om särskilda tider och platser innehar G-ds Kedusha, så är det till slut vårt främsta ansvar, vår trohet i att uppfylla G-ds vilja, som ingjuter själva Kedushan i våra liv.