Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

KI TISA
av Rabbin Yaacov Haber

Denna veckas avsnitt öppnar med ett intressant, men gåtfullt, uttalande. Herren säger åt Moses att han, när han räknar israeliterna, måste räkna indirekt; varje man måste ta en shekel och sedan räkna de insamlade mynten. Detta för att ingen hemsökelse skulle drabba dem (2MB 30:11-13).

Rashi förklarar att denna hemsökelse skulle komma från ”Ayin Hara” (det onda ögat), vilket skulle bli resultatet om israeliterna räknades rakt av. I allmänhet förmodas vi undvika räkna saker öppet, för att undvika det onda ögat när vi räknar vår förmögenhet, till exempel, eller när vi räknar en minyan. Här emellertid, verkar denna regel konstig. Om det onda ögat är resultatet av onda krafter, varför skulle judarna oroa sig i detta fall? G-d har ju den yttersta makten i universum och det var ju Han som begärde folkräkningen till att börja med. Han kunde ju (antar vi) stoppa vilken ond kraft som helst om Han ville.

Om vi anser att det onda ögat är vidskepelse, så blir detta avsnitt (eller Rashis förklaring) gåtfullt. Svaret är en mycket enkel förklaring av idén om det onda ögat, som vi kan lära oss från Maharals skrifter. Det kommer från det grundläggande begreppet att vilken bön man än ber till G-d så måste den besvaras. (Den kanske inte besvaras på det sätt vi menar, men det är en annan sak) Detta inkluderar spontana böner som man kanske ber på tunnelbanan eller på kontoret. Men det inkluderar även böner från själen, eller ”omedvetna böner”.

Låt oss tänka på en person som beskriver sin tur i livet för oss. Även om vi inte önskar honom något ont kanske vi finner att vi tänker: ”Varför ska han ha så bra inkomst, eller en sån fin bil? Han är inte bättre än jag!” Och detta kan räknas som en omedveten bön mot en viss person välgång, som kan besvaras, på ett eller annat sätt.

Enligt Gemaran finns det bara två situationer när det inte finns någon risk för ovanstående: reaktionen hos en förälder över ett barns välgång, och hos en rabbin över en elevs framgång. I dessa båda fall är reaktionen helt och hållet oförfalskad glädje. I alla andra fall kan det finnas en del ovilja eller avundsjuka med som leder till det onda ögat. Detta är ironiskt – vi kan arbeta hårt för att komma på första sidan i en tidning, och när vi lyckas finns det bara en person som får glädjas åt detta – vår mor! Reaktionen hos andra kan ju vara böner, men inte av den sorten vi önskar. Gemaran säger också att de människor som har mest välgång är de som handlar med små varor, som juveler, vilka kan gömmas, och därför inte behöver synas för att väcka någons avundsjuka.

Det är intressant att se i veckans avsnitt att Moses, när han var på väg upp för Sinaiberget, efter händelsen med den gyllene kalven, anmodas att komma ensam; ”men ingen må stiga upp med dig” (2MB 34:3). Rashi förklarar: De första stentavlorna lämnades över mitt bland tumult och oväsen i den stora sammankomsten av det judiska folket, vilket resulterade i det onda ögat från de övriga folken.

Denna gång skulle det vara en mycket mer lågmäld affär. Rashi säger: ”Det finns ingenting vackrare än ödmjukhet”.

Vad kan vi lära oss av detta? Bönens kraft. ”Om alla böner måste besvaras, till och med ovärdiga böner, hur mycket mer kommer då inte de böner besvaras som är i enlighet med G-ds önskningar – böner för andras välgång, eller för vår egen tillväxt?”