Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

MISHPATIM
av Rabbin Meir Horden

Lagarna är en av de tre pelare som världen vilar på. Som Rabban Shimon ben Gamliel sa: ”Tre ting bevarar världen: Lagar, sanning och fred, som det är sagt, ’… Tala sanning; döm rätta och fridsamma domar i era portar’ (Sakarja 8:16)” (Avot 1:18). Midrash tillägger (Devarim Rabbah 5): ”Var medveten om att om du förvränger sanningen sätter du hela världen i fara… Sanningen är en av världens pelare.”

Betydelsen av rättsvetenskap är ingen överraskning om man tar i beaktande att det var det första ämne som Toran avhandlar efter uppenbarelsen på Sinaiberget och mottagandet av Toran. Som Midrash lär oss: ”På morgon gavs Toran, och på kvällen lagarna” (Shemot Rabbah 30:11). Allt detta för att understryka att lagen är den enda grund på vilken det är möjligt att etablera ett samhälle enligt Toran.

Den centrala beståndsdelen inom lagen, enligt juridisk kod, är att stadgar och tillämpningar enligt domsluten måste lämnas vidare. Till och med då kan rättsväsendet, även med de mest perfekta lagar, vara så destruktivt att det förstör samhället.

Som Talmud lär oss (Baba Metzia 30:2): ”Jerusalem förstördes bara därför att Toran tillämpades enligt rättsvetenskapliga principer”. Talmud frågar med rätta, ”och skulle våldsamma domare ha varit bättre?” Och svarar sedan: ”De som processade insisterade på domar baserad enligt strikta regler från Toran hellre än att visa vidsynthet utanför lagens bokstav.”

Här lär vi oss att även om författningar och domar är perfekta, är de fortfarande ingen garanti för att rättvisa kommer att råda i dagligt liv.

Förutom författningar och domar finns andra faktorer som är nödvändiga för att försäkra att lagen förblir rättvis och sann. En av de viktigaste faktorerna är domarens personlighet och intelligens. I Talmud Jerushalmi (Sanhedrin 7:1) står det: ”Under Rabbi Shimon Bar Yochais dagar togs de fall som hade med pengar att göra bort från de judiska domstolarna. Rabbi Shimon Bar Yochai gav följande kommentar: ’Tack G-d för detta, för vi är inte tillräckligt visa’”.

Det är emellertid ännu mer allvarligt när regeringen, genom att använda rättsväsendet, undertrycker medborgarnas rättigheter för att gynna regimens intressen.

Ett exempel är Sodom, som hade ett utvecklat rättsväsende, och där alla gärningar utfördes helt och hållet i enlighet med lagarna som införts av regeringen. Detta ser vi i Bereshit Rabbah 50:3: ”Det fanns fem huvuddomare i Sodom. Deras namn var Ketz Sheker (falskhetens sista ord), Rav Sheker (falskhetens mästare), Rav Mastidin (förvrängd rättvisas mästare), Rav Naval (skurkarnas mästare) och Kala Fender (skinnaren, dvs banditen). Lot var överdomare för dem alla. När han gav dem positiva besked ville de ge honom mer makt. När de fick negativa besked sa de ’en människa kommer för att leva bland oss och vågar döma oss?’ ”

Rom gjorde likadant. Midrash ger följande kommentar (Bereshit Rabbah 65:1): ”Vildsvinet ur skogen hemsöker dem” (Psaltaren 80:14): Varför jämför de heliga skrifterna Rom med ett vildsvin eller ett svin? Precis som svinet, när det ligger ner, sträcker det ut sina fötter (med kluvna klövar), som för att säga: ’Se, jag är kosher’, i likhet med det ondskefulla Rom som med våld stjäl och rövar, men som stoltserar med sitt rättsväsende.

Rom rövade och stal, och dolde sina stölder genom att använda rättsväsendet. Det är kanske denna företeelse som de rika och mäktiga använder för att utnyttja rättsväsendet för att skada de svaga och fattiga, som gjorde att Toran börjar Parashat Mishpatim med de lagar som gäller en judisk slav.

Där understryker Toran begreppet ”jämställdhet inför lagen”. Till och med slaven, som var på botten av samhällsstegen, har rättigheter, och rättsväsendet måste försvara honom.

Våra lärde sa ”När någon köper en slav är det som han har köpt sig en herre”. Det finns tillfällen när slavens ägare måste sätta sin slavs välfärd i första rummet.