Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SHEMOT
av Rabbin Meir Horden

Moses är den ende personligheten i Bibeln vars födelse beskrivs i detalj.

Vi kan läsa om detta i Första Moseboken 2:1-10, som även beskriver hur han sattes ut i Nilen och sedan adopterades av Faraos dotter. Tiden mellan hans adoption och när han lämnade palatset och blev varse det judiska folkets lidande, beskrivs emellertid inte alls.

I avsnittet finns dock tre korta berättelser som är viktiga:

1. Moses dräper egyptiern som slog den judiska slaven. ”… gick ut till sina bröder och på deras slavarbete… fick se (att) en egyptisk man slog en hebreisk man… när han såg att ingen människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.” (2MB 2:11-12)
2. Moses måste skipa fred mellan två judiska män och han kritiserade den onde: ”… fick då se två hebreiska män träta med varandra. Då sa han till den som gjorde orätt: Ska du slå din landsman? Han svarade: Vem har satt dig till hövding och domare över oss? Vill du dräpa mig så som du dräpte egyptiern? Då blev Moses förskräckt och tänkte: Så har då saken blivit känd.” (2MB 2:13-14)
3. Moses räddar flickorna i Midjan från de onda herdarna: ”… prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kom nu.. att vattna sin faders får… herdarna ville driva bort dem. Men Mose… hjälpte dem och vattnade deras får.” (2MB 2:16-17)

I alla dessa fall ser vi att Moses ser till rättvisan utan någon tanke om vad som kunde hända honom själv. I det första fallet måste han fly till Egypten, i det andra blev han förtalad inför Farao och i det tredje fallet såg han till rättvisan och till folkets rättigheter, även om han själv var en främling i Midjan.

Dessa berättelser visar varför Moses valdes att befria det judiska folket från slaveriet i Egypten – hans agerande motiverades av hans starka känsla för rättvisa.

För att kunna slutföra resonemanget om varför Moses blev den utvalde kan vi läsa i Andra Moseboken 3:1 att Moses drev sina får att beta i öknen för att de inte skulle äta av andras grödor och Midrash säger oss att det var bl.a. denna ”omtanke” om andras egendom som gjorde att han valdes att leda sitt folk.

Moses försökte slippa sitt uppdrag och gjorde även allt för att inte såra sin bror Aron.

Hans ödmjukhet tillsammans med hans högt utvecklade rättskänsla, hans omtanke om andras egendom, och hans obegränsade barmhärtighet – alla dessa karaktärsdrag gjorde honom till en idealisk ledare.