Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

VAJISHLACH
av Rabbin Meir Horden

I början av detta avsnitt är Jakob fylld av optimism beträffande sitt förhållande till brodern Esau. Han hoppas att han ska kunna blidka honom med gåvan han sänder. Jakob förmodar att Esaus hat till honom härrör från vanlig mänsklig fientlighet, grundad på avundsjuka, förolämpning eller motstridiga intressen, som all annan ovänskap mellan människor. Han är därför säker på att det finns en möjlighet till försoning.

Detta baseras på just det som Rebeckka hade rått Jakob till: ”… Stå upp och fly till min broder Laban i Haran och stanna någon tid hos honom, tills din broders förbittring har upphört” (1MB 27:43-44). Rebecka hoppades att tiden och avståndet skulle läka ovänskapen mellan bröderna. Den korta tiden blev till tjugo år och under hela den tiden kom inga försoningsinviter från Esau.

Det är därför, när Jakob ska möta Esau på sin väg till Eretz Israel, som han förbereder sig för tre möjliga utfall. Han ber för att få gudomlig assistans, han förbereder en gåva för att kunna visa diplomati och han förbereder sig till strid. Jakob hoppas att med något av dessa medel kunna få slut på konflikten mellan Esau och Israel.

Vid slutet av möte, när Jakobs mest optimistiska scenario till synes hade uppfyllts, föreslår Esau att de reser tillsammans – verkligen ett tecken på bröder som kommit överens – men Jakob tillbakavisar Esaus förslag. Istället ber han om ursäkt med hjälp av undanflykter, ”… Min herre ser själv att barnen är späda och att jag har med mig får och kor som ger di. Driver man desssa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden. Må därför min herre dra iväg före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen som drivs framför mig, och barnen, orkar följa med, tills jag kommer till min herre i Seir” (1MB 33:13-14).

Med rätta sa våra lärde: En granskning av alla skrifter kommer att visa att Jakob aldrig under sin levnadstid besökte Esau vid berget Seir. Kunde Jakob, som var en ärlig man, ha ljugit för Esau? Snarare, när kommer Jakob att besöka berget Seir? I framtiden, som det står skrivet (Obadja 21): ”Och frälsare ska dra upp på Sions berg till att döma Esau…” (Bereshit Rabbah, 78:14).

Vad föranledde Jakob att förkasta det erbjudande han längtat efter så länge – det erbjudande som kanske hade fått slut på den allvarliga och långa kontroversen mellan bröderna?

Mellan de två händelserna, Jakobs översändande av gåvan till Esau och hans förkastande av erbjudandet om att följas åt, hände något som öppnade Jakobs ögon och gav honom en ny syn på ovänskapen med Esau. Jakob hade just slutit fred med Laban och han strävade efter försoning med sin bror också, i förhoppning om ett nytt Mellanöstern – en värld utan hat och krig. Jakob gjorde alla ansträngningar för att frigöra sig från sin isolering och var upptagen med att bygga upp förtroendet till Esau. ”Och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, för att jag må finna nåd för dina ögon” (1MB 32:6).

Ändå bar hans ansträngningar ingen frukt. Rashi kommenterar budbärarens meddelande: ”Vi kom till din broder Esau om vilken du sa: ’Han är min broder’. Men han uppför sig mot dig som den onde Esau. Han hyser fortfarande agg till dig. Jakob hade inte hunnit komma över sin besvikelse när han plötsligt fann sig ensam igen (1MB 32:25) och en ”man” som han inte kände igen gav sig på honom och brottades med honom utan anledning. När Jakob frågade honom om hans namn sa mannen: ”Jag är en ängel” (Chulin 91b). Då förstod Jakob att hans och Esaus osämja inte var vanlig och mänsklig, utan en med inblandning av en himmelsk kraft över vilken människorna inte hade kontroll.

Av detta förstod Jakob att tvisten med Esau inte kunde lösas så snabbt som Esau ville. Han förstod att den nuvarande freden var kortlivad, utan betydelse och utan framtid. Levnadsregeln ”I varje generation uppstår de för att förgöra oss” är inte vanlig judisk paranoja, utan en spegling av verkligheten. Israels förberedelser för att överleva på lång sikt inbegrep inte att följas åt med Esau. Från detta ögonblick visste Jakob att vägen till fred är lång och att fred endast kommer vid dagarnas slut: ”Och frälsare ska dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så ska riket vara Herrens" (Obadja 21).