Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

CHAJE SARA
av Rabbin Meir Horden

Veckans avsnitt, Chaje Sara, handlar om slutet av den första generationen av judar, Abraham och Sara, och början av nästkommande generation, Isak och Rebecka, och de sedvänjor de ärvde.

”Och Sara blev etthundra-tjugo-sju år gammal; så gammal blev Sara. Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne”. (1MB 23:1-2)

Den första versen delar upp Saras liv i tre delar: 100 år, tjugo år och sju år. Denna uppdelning förklaras av Midrash på följande sätt: ”När tiden kom för att skriva ett minnestal över Sara, den första judiska modern, nämner inte Toran en enda av hennes fantastiska gärningar. De ord hennes man uttalade vid hennes grav kan summeras med ett enda ord: fullkomlighet”.

Alla de etthundratjugosju åren kan ses som en homogen enhet, utan svagheter och sprickor. Den vishet och tro som hon välsignats med, styrde allt hon gjorde, gammal som ung. De svårigheter och utmaningar hon upplevt under livets gång påverkade henne aldrig.

Den Sara som togs som gisslan av Farao i Egypten under hungersnöden var samma Sara som gick till fots till Kanaans land för att finna en bättre framtid, samma Sara som förgäves väntade på att få barn och samma Sara som till slut fick en son. Sara hade en stark karaktär som inte försvagades av de svårigheter hon upplevde.

Abraham är en rik och respekterad man i Kanaans land.

”Hör oss, herre. Du är en G-ds hövding bland oss. Begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss ska vägra att ge dig sin grav till att begrava din döda där. ” (1MB 23:6)

Men Abraham, i sin sorg, behövde ändå be om lov att begrava sin hustru. Abraham som hade utlovats Kanaans land av G-d, hade inte ens en bit mark där han kunde begrava Sara. Han var statslös och förbjuden att äga mark. Senare behövde han genomgå hårda förhandlingar med de styrande i staden för att få lov att begrava sin hustru och detta är den tragiska situationen som Abraham befinner sig i.

Här ser vi igen att livets verklighet är motsatsen till Abrahams tro och G-ds löfte att göra honom till härskare av Kanaans land. Detta var ytterligare en prövning för Abraham, som han lyckades övervinna.

Prövningen med att köpa gravplatsen (Machpelim) till detta höga pris, blev början till vårt band till Israels land och detta band har aldrig upphört.