Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

BETYDELSEN AV KAPPAROT
av Rabbin Meir Horden

Sedvänjan med kaparot på morgonen före Jom Kippur har sitt ursprung från tiden för det andra Templets förstörelse. Kanske är det en ersättning för traditionen med ”syndabocken”.

”Och Aron ska lägga båda sina händer på den levande bockens huvud och bekänna äver honom Israels barns alla missgärningar och alla deras överträdelser, vad de än må ha syndat. Han ska lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålls redo för det släppa ut honom i öknen. Så ska bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i vildmarken. Man ska släppa bocken ute i öknen.” (3MB 16:21-22)

Kabbalisterna i Sfat understödde denna sedvänja och det står skrivet i kabbalah att familjens överhuvud skulle ta en vit tupp för de manliga medlemmarna i familjen och en vit höna för de kvinnliga, svinga den runt familjemedlemmarnas huvuden och säga: ”Detta är min utväxling, min ersättning, detta är min ånger. Tuppen (eller hönan) ska dö och jag kommer att erhålla ett gott, långt liv i frid” (från Machzor för det Stora Helgdagarna).

Tuppen eller hönan slaktades sedan efter slichot, precis innan soluppgången på aftonen av Jom Kippur och gavs sedan som gåva till de fattiga.

Överraskande nog finner vi i Talmud (Shabbat 81) att ursprungligen utfördes kaparot av varje familjemedlem med plantor och på aftonen av Rosh Hashana.

Från och med tiden för Gaonim, på 600-talet, fram till idag har sedvänjan med kaparot varit kontroversiell.

En av Gaonim skriver att anledningen till att vi idag använder en höna eller tupp ,och inte något större djur, är att höns var lättare att få tag på för de fattiga, men att alla rika använde större djur såsom lamm. Andra Gaonim gjorde narr av denna sedvänja och menade att den var hednisk och motsatte sig den även på grund av det skälet.

Många berömda rabbiner, som Nachmanides (Ramban), var också de emot kaparot, men ändå var denna tradition vanlig inom många församlingar.

Rabbin Josef Karo, författaren till Shulchan Aruch – Samlingen av Judiska Lagar – sa att vi skulle försöka undvika att utföra kaparot med kycklingar, fastän han levde under samma tid som kabbalisterna och anammade många av deras sedvänjor.

I en del versioner av Shulchan Aruch står det till och med att det är en ”dum” sed.

Idag fortsätter många församlingar över hela världen att utföra kaparot på traditionellt vis med levande kycklingar. Enligt min mening utför vi fortfarande traditionen med kaparot till fullo även om vi använder mynt, på grund av följande tre fakta:
1) Den ursprungliga seden var att använda plantor;
2) Många rabbiner genom åren var emot att använda levande djur;
3) I och med arbetsbelastningen på slaktarna blev djuren ibland inte kosher efter slakten och de fattiga gick mist om de kycklingar de så väl behövde.