Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SHOFTIM
av Rabbin Avi Weiss

Torans sympatiska attityd gentemot ekologi syns tydligt i en lag som reglerar de stridandes beteende under krig. Vi läser i denna veckas avsnitt: ”När du är i krig med en stad och måste belägra den länge innan du kan inta den, får du inte sätta yxan i träden där och fälla dem. Deras frukt skall du själv äta, du får inte hugga ner dem. Träden på fälten är ju inte människor, som du måste belägra.” (5MB 20:19) Vad betyder dessa ord?

Rabbin Avraham Ibn Ezra ger ett enkelt svar. Människor är beroende av träd för att leva. Vi äter deras frukt. Att hugga ner träd är därför förbjudet, eftersom det skulle stoppa människan från att få mat, vilket är nödvändigt för att hålla sig vid liv. För Ibn Ezra bör förklaringen läsas som en deklaration. Hugg inte ner fruktträden för någon människa är säkerligen beroende av träden för att överleva.

Rashi tolkar den logiska grunden på ett annat sätt. För Rashi bör ”Ki ha-Adam” läsas som en retorisk fråga. ”Är ett träd en person med möjligheten att försvara sig själv?”

Här uppstår en fundamental skillnad mellan Ibn Ezra och Rashi. I Ibn Ezras ögon räddas trädet på grund av människan, dvs utan fruktträd skulle det bli svårare för folk att hitta mat. Rashi ser det från ett annat perspektiv. För honom räddas trädet bara för trädets egen skull, utan någon baktanke. Människor kan försvara sig; träd kan det inte. Därför träder Toran fram och etablerar en lag som skyddar trädet.

Torans starka engagemang för träd uttrycker sig starkt i ett flertal liknelser. En av de mest kända är historien om en vandrare i öknen. Efter att ha gått i många dagar är han trött och sliten. Plötsligt kommer han fram till ett träd. Han äter från dess frukter, vilar i dess skugga och dricker från bäcken vid dess rötter.

När han går upp nästa morgon vänder sig vandraren mot trädet för att visa sin tacksamhet. ”Ilan, ilan, bameh avarchecha, Träd oh träd, hur kan jag välsigna dig? Med frukt som ger näring? Med grenar som ger skugga? Med vatten som stillar törst? Du har redan allt detta!”

I ett känslosamt ögonblick tittar vandraren på trädet och säger, ”Jag har bara en välsignelse. Må det som kommer från dig vara lika vackert som du själv är”. (Ta’anit 5b, 6a).

Denna historia har blivit en klassiker när det gäller att välsigna andra med allt som är gott. Vår liturgi inkluderar den klassiska frasen från Talmud, ”Dessa är de föreskrifter vars frukter en person har i den här världen” (Shabbat 127a). Träd och människor interagerar med varandra då träd erbjuder oss metaforer som lär oss så mycket om livet.

Till de som nedvärderar vår miljö skickar Toran ett budskap i motsatt riktning. Träd måste skyddas, inte bara för vår skull, utan för deras egen skull – och för de kunskaper de ger oss om livet.

En shabbat, då jag promenerade med min äldsta sondotter Ariella, hälsade vi som vanligt på alla med Shabbat Shalom. Ariella såg ett träd, kramade det och sa ”Shabbat Shalom, trädet”. Ariella hade verkligen tillgodogjort sig budskapet om trädens betydelse. Må vi alla bli välsignade med denna lärdom.