Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

DEVARIM
av Rabbin Yaacov Haber

Kotzker-rebben noterade: ”Det finns ingen ensammare plats än ett rum fullt av människor”.

Föreställ dig ett bröllop eller en Bar Mitzvah. Alla äter, dansar och sjunger. Vem skulle kunna tänka sig att ensamhet ens är möjlig i ett sådant rum? Men om du är en främling i det rummet, om ingen känner dig och ingen ser dig, kan det vara en öde ö – den ensammaste platsen i världen.

Idag är vi priviligierade med att se stora folksamlingar. Tusentals samlas vid Kotel, tusentals möts för att be för Israel, tusentals demonstrerar, tusentals firar och kommunicerar via Internet. Går det ens att känna sig ensam och isolerad längre? Tyvärr är svaret ja – som Kotzker-rebben mycket riktigt observerade.

Ensamhet är kanske den mest smärtsamma av alla mänskliga upplevelser. Ensamhet är inte samma sak som att vara ensam. Många människor har stunder då de är ensamma genom tillfälligheter eller genom eget val. Att vara ensam kan uppfattas som positivt, njutbart och till och med känslomässigt uppfräschande om det sker under individens egen kontroll. När Moshe fick sina profetior var han ensam. Ensamhet, däremot, är en ofrivillig känsla av övergivenhet som en person drabbats av mot sin vilja.

Vi läser alltid parshat Devarim på den shabbat som föregår Tisha BeAv, delvis på grund av den kopplingen som finns mellan vår parsha och Tisha BeAv genom ordet ”Eicha”. Moshe frågade: ”Hur (eicha) ska jag ensam orka med denna börda?” (5MB 1:12) och i Klagovisorna, som vi läser på Tisha BeAv, frågar Yirmiyahu förbluffat: ”Hur (eicha) kan Jerusalem sitta i ensamhet?”

Men det är inte bara ordet ”Eicha”! Vilna Gaon förklarar att Moshe sa: ”Hur ska jag ensam orka med denna börda?” och Yirmiyahu frågade: ”Hur kan staden ligga öde?” Att känna sig ensam och övergiven, berättar Gra, är essensen av vår nationella tragedi.Moshe och Jerusalem speglade det judiska folkets tillstånd. Moshe var en ensam person och Jerusalem var en ensam stad. Vårt folk blev isolerat – inte bara från världen, utan även från varandra. Det fanns polarisering, elitism och arrogans. Moshe kände sig isolerad och det gjorde även Jerusalem, och båda utropade: ”Eicha?!”

Moshe Rabeinu var den viktigaste och mest välkända personen i sin generation! Vem kunde ha trott att det ens fanns en möjlighet att han skulle kunna känna sig isolerad? Jerusalem var en samlingsplats för alla judar – hur kunde det vara möjligt att Jerusalem kände sig ensamt?

Svaret är: ”Det finns ingen ensammare plats än ett rum fullt av människor”. Vi behöver en ”Eicha”-revolution.

Det finns för många ensamma platser bland vårt folk, och alltför många ensamma människor. Det finns alltför många skillnader, alltför många uppdelningar, och alltför många judar släpps inte in. Jerusalem är ensamt. Judar står åtskilda och ensamma i ett Jerusalem där det finns separation, osäkerhet och fara.

Låt oss hitta ett sätt att samlas och må Jerusalems gator återigen genljuda av glädje och trygghet.