Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

BEHAR-BECHUKOTAJ
av Rabbin Asher Brander

Den muntliga lärans överlägsenhet har alltid varit en grundsten i vår tro. Den skriftliga läran, Tora She’Bichtav, liknas som en kropp utan själ förutan Tora Shebe’al Pe, den muntliga läran. Därför tycker vi att det inkräktar på pålitligheten hos den skriftliga texten när den muntliga läran verkar motsäga den.

Veckans avsnitt innehåller ett klassiskt exempel på en uppenbar motsägelse. Toran skriver: ”och ni ska helga det femtionde året och utropa frihet i landet för dess inbyggare. Det ska vara ett jubelår (Jovel) för er”.

Vad betyder frihet i detta fall?

Toran lär oss att den judiske tjänaren arbetar enligt ett sexårskontrakt. Vid det sjunde året gäller att ”om tjänaren säger: Jag älskar min husbonde... jag vill inte bli fri, då ska hans husbonde ta honom till domstolen... och han ska förbli hans tjänare för evigt (l’olam)”.

Den muntliga Toran klargör emellertid att frasen ”för evigt – l’olam” bara betyder fram till nästkommande Jovel. Hur vet vi detta? Ibn Ezra citerar en vers från Kohelet – Predikaren – som antyder att ordet ”Olam” kan betyda en tidsperiod. Eftersom Jovel är det längsta segmentet av tid i den judiska kalendern, så är ordet ”Olam” i betydelsen ”en lång tid” passande.

Men även om Ibn Ezra tekniskt är mer korrekt, måste vi ändå fråga oss varför Toran väljer det mer tvetydiga ”Olam” när den helt enkelt kunde säga ”Jovel”. Varför denna förvirring?

Rambams ord i denna fråga är kryptiska: ”Den upplyste kommer att förstå att ”för evigt” (l’olam) är menat bokstavligen – för den som arbetar fram till Jovel har arbetat alla världens dagar (Olam). I Mechilta säger rebben: kom och se att världen bara är 50 år gammal eftersom det står ”och han ska arbeta för evigt – fram till Jovel”.

Rambam beskriver världens gång. På ett gåtfullt sätt existerar världen bara under femtio år. Rabbeinu BeChajej citerar kabbalisterna som säger att femtio år representerar livscykeln.

Tänk på styrkan av femtio dagar på en nationell skala. På femtio dagar förvandlades det judiska folket från ett utarmat slavfolk till mottagarna av Toran.

Detta passar bra med att den judiske tjänaren tvingas ut i livet vid Jovel. Han som förlorat sin känsla för sitt öde och självständighet måste lära sig att en jude aldrig kan vara ämnad för ett sådant öde. En ny värld med nya förhoppningar kallar.

Hur många gånger sätter vi inte begränsningar på våra andliga mål? ”Detta kan jag göra, men jag kommer aldrig att kunna göra det där”, hävdar vi. Men långsamma och stadiga framsteg i vår andliga tillväxt skapar till slut en ny värld, en utveckling som tillåter oss att bli den personlighet vi ”aldrig” kunnat vara annars. Detta är livets mål. Vi måste ta ett ögonblick, se efter vem vi är, vem vi kan bli och räkna ut ett sätt att komma dit.

Shabbat shalom!