Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

KI TISA
av Rabbin Meir Horden

I denna veckas avsnitt läser vi om ett hemskt ögonblick i den judiska historien. Bara 40 dagar efter att G-d visade sig för oss och gav oss de tio budorden på Sinai, så skapar och dyrkar det judiska folket guldkalven. Moses gick upp på berget Sinai och sa att han skulle komma ner efter 40 dagar, men det blev en felräkning och Moses kom inte ner då man trodde. Folket fick panik och skapade guldkalven till att likna en egyptisk gud. G-d blev upprörd och sa ”Gå nu ner, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. De har lämnat den väg som jag har befallt dem att gå.” (2MB 32:7-8). Rabbi Eliezer förklarar i Talmud att Moses måste gå ner för hans ledarskap är beroende av Am Israel.

I en annan del i Talmud (Berachot) finner vi samma sorts diskussioner som vi kan höra i synagogorna idag. I Rabbi Eliezers synagoga fanns en student som davnade mycket långsamt och de andra människorna klagade på att hans bön tog för lång tid. Rabbi Eliezer svarade ”davnar den här mannen längre än Moses?” och syftade på att Moses bad i 40 dagar och 40 nätter efter synden med guldkalven. Det fanns också en annan student, som davnade mycket snabbt. Rabbi Eliezer sa ”davnar den här mannen kortare och snabbare än Moses?” och pekade då på att Moses bön då hans syster var sjuk bara bestod av fem ord (4MB 12:13).

Varför är detta så viktigt för oss? Rabbi Eliezer försökte visa oss en mycket viktig punkt. Ibland är vår daven kort och ibland är den lång. Vi ser att det fanns tillfällen då Moses bad i 40 dagar och andra tillfällen då han bara bad fem ord.

När G-d sa att på grund av guldkalven ville han utplåna det judiska folket för deras synd, och låta Moses barn utgöra en nystart, så började Moses be till G-d och be om förlåtelse (naturligtvis förlät G-d folket till slut, men Toran vill visa på vilket straff folket borde ha fått). Anledningen till skillnaden mellan de två typerna av bön handlar om framtiden för det judiska folket. Moses davnade länge när det gällde G-ds löfte om att bandet mellan Honom och det judiska folket skulle vara för evigt. Men när det gällde ett personligt problem inom familjen, fokuserade Moses inte bara på Miriam utan måste fortsätta sitt värv som ledare för folket.

Vi kan se ett exempel på detta då någon, G-d förbjude, förlorar en närstående person. Tyvärr gick min svärmor bort två dagar innan Pesach, för tre år sedan. Shivan varade bara i en enda dag, eftersom vi är förpliktade att fira Pesach. Anledningen till detta är att en mitzvah som gäller allmänheten, Am Israel, kommer före en personlig mitzvah, som du bara gör för dig själv. Pesach symboliserar fortsättningen av Am Israel. Vår personliga sorg kan inte hindra vår tro på att varje del av kedjan, som är det judiska folket, visas i Pesach-högtiden och att folket kommer att finnas för evigt. Det är därför Moses höll en lång bön för det judiska folket och en kortare för sin syster.