Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

VAERA
av Rabbin Yaacov Haber

Moshes hoppfulla och uppmuntrande ord föll platt till marken.

”Jag har kommit för att befria er! G-d har utsett mig till en budbärare för att göra Geula möjligt!” Men de lyssnade inte till Moshe på grund av kotzer ruach (otålighet) till följd av deras hårda arbete.

Vad är detta syndrom, ”kotzer ruach”, som förhindrar människor från att vilja bli fria och känna lycka?

Det verkar som att ibland vill vi hjälpa oss själva eller bli hjälpta av andra, men vi är så fysiskt uttröttade, emotionellt och andligt, så djupt förslavade att vi inte kan förstå möjligheten till ett bättre liv. Detta var vår situation i Egypten och vi kunde inte lyssna på Moshe. Zohar säger att den ”ruach”, eller ande, som refereras i denna vers är den ruach som omnämns i Torans andra vers, ”... och G-ds ande svävade över djupet”. Vi nåddes inte av ruach. Vi var så förankrade i Egypten att vi blev frånkopplade och ointresserade av allt andligt. Vi kände inte ruach tillräckligt mycket för att lyssna på Moshe eller ens tänka på frihet. Ju mindre kopplade till Hashem vi är, desto mer otåliga är vi. Toran börjar med G-ds ande och slutar med att Moshe väljer ut en efterföljare som är full av ruach.

Notera gärna vad det är som gör människor engagerade. Har de ruach?

Vissa människor väcks till liv när de pratar affärer; andra människor vaknar när de diskuterar sport; andra människor är bara engagerade när de får prata om andra människor; och ytterligare andra blir intresserade när de talar om Torah.

Jag hade nyligen privilegiet att se en gammal rabbin äntra ett podium för att tala. Jag frågade mig själv hur någon kunde förvänta sig av honom att han skulle kunna ha kraften att liva upp publiken och få den intresserad. Han verkade knappt vaken själv. Men så snart han började sin Dvar Torah blev han trettio år yngre, mitt framför våra ögon. Han stod rakare, hans röst blev starkare, hans sinne skarpare. Plötsligt var han som strömförande! Jag förstod att denna man är en Ish Ruach – han blir engagerad och får energi från en annan värld.

För att det judiska folket ska överleva behöver vi människor med ruach. Vi behöver personer som är mer fokuserade på vart de är på väg än på vilket fordon de färdas i. Vi behöver vidmakthålla förmågan att tänka stort, att tänka Eretz Yisrael, att tänka församling och inte köra fast i småsaker.

Judarna i Egypten var tyngda av slaveri. De var inte förmögna att ha en vision. De kunde inte känna att frihet var möjligt – de led av ”kotzer ruach”-syndromet.

Må vi alla fyllas av ruach, av G-ds ande.