Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

CHAJE SARA
av Rabbin Avi Weiss

Genom ord kan man uttrycka idéer. Men hur uttrycksfulla ord än kan vara, så kan de ibland vara begränsande. Ofta kan musik ge själ och mening till idéer som ord inte kan.

Detta är också sant vad gäller melodin (trop) som används när man läser Toran. Melodin agerar faktiskt som en kommentar till själva texten.

Den högsta och mest utdragna tonen kallas shalshelet. Ordet shalshelet kommer från ordet shalosh – tre. Shalshelet sjungs med en ton som vandrar upp och vandrar ner tre gånger i rad. Kommentatorer anser att när en shalshelet dyker upp, indikerar den en känsla av tvekan hos personen i texten.

Till exempel, när Potifars fru försöker förföra Josef så vägrar han, va-yemaen (1MB 39:8). Fastän han säger nej, så kan Josef till en början ha tänkt tanken att ge efter för frestelsen. Den trop som används för ordet va-yemaen, är shalshelet.

I förra veckans avsnitt instruerar änglarna Lot och hans familj att lämna Sodom. Toran berättar sedan för oss att Lot dröjde sig kvar (va-yitmamah) (1MB 19:16). Detta kunde inte ha varit lätt. Även när de faktiskt gav sig av, tvekade de. Till slut tittar Lots fru tillbaka mot staden. Hon drabbas av svavlet och elden och förvandlas till en saltstod. Den trop som används för ordet va-yitmamah, är shalshelet.

I denna veckas Tora-avsnitt finns en mindre uppenbar shalshelet. Eliezer, Abrahams tjänare, befinner sig vid brunnen och söker en fru till sin herres son, Isak. Toran säger ”Och han sa” (va-yomar) (1MB 24:12) den kvinna som ger kamelerna att dricka är vänlig och därmed passande för Isak. Den trop som används för ordet va-yomar, är shalshelet. Man undrar varför? Vilken typ av tvekan handlade det om vid detta tillfälle?

Innerst inne kanske Eliezer tvekade. Djupt inne i sitt hjärta kanske han inte vilja lyckas med sitt uppdrag. Ett misslyckande skulle betyda att Isak inte skulle gifta sig, och Eliezer, som var den tjänare som stod Abraham närmast, skulle stå på tur att överta förbundet med G-d. Ett annat alternativ föreslås av Midrash. Om han inte fann en fru på sin resa skulle Isak gifta sig med Eliezers dotter. Vilket som än var fallet, om uppdraget inte lyckades, skulle detta betyda en personlig vinst för Eliezer.

Inte undra på att Eliezers namn aldrig nämns i hela avsnittet. När han identifierar sig för Isaks kommande svärfar Laban, deklarerar Eliezer: ”eved Avraham anochi”, ”Jag är Abrahams tjänare” (1MB 24:34). Det är mycket anmärkningsvärt att Eliezer inte identifierar sig genom sitt eget namn. Men detta utelämnande blir förståeligt genom att Eliezer arbetar för Abraham, helt utan att tänka på sig själv, även om han riskerar sin egen personliga framgång.

Rambam noterar att inom många områden är den som först tvekar, men sedan gör det rätta, står på en högre nivå än den som agerar utan tvekan. Därför betyder Josefs tvekan inte att han är inte mindre rättfärdig, utan snarare mycket mänsklig. Och Eliezers beteende faller definitivt inom samma kategori.

När människor blir involverade i något frågar de sig inte sällan ”vad vinner jag på att göra det här?” Eliezer kan ha ställt sig denna - mycket mänskliga - fråga, men det meddelande som shalshelet sänder är tydligt. Ibland blir vi kallade att utföra uppgifter som inte ligger i vårt eget direkta intresse, men vi måste ändå gå i land med dem. I denna själviska värld lär oss denna musikaliska ton, var och en av oss, vikten av att inte tänka på sig själv.

Intressant nog så ser shalshelet ut som en krokig linje som börjar nedifrån och pekar uppåt. Den talar om för oss att personliga känslor är verkliga och mänskliga. Men den lär oss också att ibland bör vi överge dessa naturliga mänskliga böjelser och sträcka oss bortom oss själva. Det är då vi kan nå ända upp till himlen.