Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

TISHA B'AV
av Rabbin Mendel Weinbach

"Varför sitter alla de här människorna på marken och gråter?" Det var en naturlig fråga för den sex-årige Chaim till sin far under hans första besök till den Västra Muren - Kotel - på Tisha B'Av.

"Alldeles intill där vi nu står så fanns en gång den heligaste byggnaden i världen, Beit Hamikdash. Det var där judarna tjänade Hashem genom offer året runt hit kom alla judar minst tre gånger om året. Det var den mest magnifika byggnad man någonsin hade sett. Den stod på berget dit vår förfader Avraham tog sin son Yitzchak och beredde honom att offras till Hashem. Runt Har Habayit (Tempelberget) fanns fyra murar. Men på grund av våra synder förstördes Beit Hamikdash just denna dag för nästan 2000 år sedan och allt som finns kvar är Kotel. Är inte det skäl nog för en jude att gråta?"

Med den obändiga optimism som karakteriserar barndomen såg Chaim upp på sin far, som hade tårar i ögonen, och sa: "Men Abba, tror vi inte att Jerusalem och Beit Hamikdash en dag kommer att byggas upp igen? En mur står redan, så det fattas bara tre!"

Återbyggnaden av Jerusalem och Beit Hamikdash är inte begränsad till Mashiachs återkomst. Att han kommer att fullborda det jobb vi inlett står klart i vår dagliga bön om återbyggnaden av Jerusalem. Denna bön avslutas med ett prisande av G-d som "Den som bygger Jerusalem". Notera att orden uttalas i presens, dvs byggnationen pågår just nu. Detta ledde Chatam Sofer till följande kommentar:
"Det tredje Templet, som representerar Jerusalems ultimata byggnad, kommer inte att vara en mänsklig produkt. Midrash lär oss att det kommer att sänkas ned från himlen i färdigbyggd form. Det betyder att konstruktionen pågår hela tiden. Men vilka material är det G-d använder sig av? Svaret är - våra tårar. De tårar som fälls av judar på Tisha B'Av och de övriga dagarna på året, förvandlas till sten och cement som används av G-d för att bygga Templet."

Varje generation där Beit Hamikdash inte återbyggs, säger Talmud, anses vara skyldig till dess förstörelse. På ytan ser det ut som ett tungt straff för så många generationer av rättfärdiga judar som passerat förbi under de två årtusendena sedan det gick under. Men om vi tillämpar konceptet med att Templet byggs av tårar, så är det snarare så att det är bara de generationer som är likgiltiga inför Templets förstörelse, och inte känner någon sorg, som är skyldiga.

Det är denna fråga som varje generation måste hantera på Tisha B'Av. Förstår hur mycket vi missar i vår personliga och nationella självuppfyllelse eftersom vi saknar denna andliga generator? Och är denna känsla av ouppfylld andlig potential tillräckligt stark för att röra oss till tårar?

Både Chaim och hans far hade rätt. Vi har bara tre murar kvar att bygga. Men det är tårarna i hans fars ögon, och hos alla de andra judarna vid Kotel och världen runt, som bygger de murarna - just nu.