Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

PESACH
av Rabbin Avi Weiss

"Var är G-d?" frågade Menachem Mendel av Kotzk, en av de stora chassidiska mästarna. "Överallt", svarade hans studenter. "Nej, mina barn", svarade han, "G-d är inte överallt, utan bara där man släpper in Honom".

Kotzkers svar stärker skillnaden som Rabbi Aharon Soloveitchik gör mellan två varianter av frigörelse - hatzalah och yeshuah. Båda termerna relaterar till att bli räddad. Hatzalah kräver inget agerande av den person som blir räddad. Yeshuah är den process där den som räddas måste göra något för att hjälpa sig själv.

I början av 2:a Moseboken beskriver Toran hur det judiska folket, på väg ut ur Egypten, upplevde hatzalah (vehitzalti, 2MB 6:6). G-d och enbart G-d, säger Haggadan, tog oss ut ur Egypten. Precis som ett nyfött barn skyddas av sina föräldrar så skyddades det judiska folket av G-d.

Precis som ett barn som växer upp så förväntades det judiska folket, efter att ha lämnat Egypten, ta på sig ett ansvar. Detta förklarar delandet av havet som vi läser om på den sjunde dagen i Pesach. Då Moshe trodde att hatzalah-processen skulle förlängas in i framtiden, sa G-d nej - havet kommer att dela sig, men bara om ni gör er del och försöker korsa havet av egen maskin (Rashi om 2MB 14:15). Därav den plötsliga förändringen i uttryck från hatzalah till yeshuah då judarna står vid havet (vayosha Hashem, 2MB 14:30).

Vid sederbordet på Pesach, så återskapar vi frigörelsen från Egypten och poängterar hoppet om en ytterligare framtida frigörelse. Lämpligt nog börjar vi den senare delen av sedern med ett välkomnande av Eliyahu, som profeterna säger kommer att vara den som förebådar den messianska perioden. Men, säger Rav Kook, vi kan inte förvänta oss att Eliyahu kommer in genom dörren på eget initiativ. Vi kan inte sitta passiva och vänta. Vi måste göra vår andel och öppna dörren för att välkomna honom in.

Många frågar sig hur man ska kunna tro på en G-d som tillåter dödandet av sex miljoner judar i Förintelsen. Det är en fråga som inte har ett svar. Men tankarna från Rav Kook och Rabbi Soloveitchik borde påminna oss om att frågan inte bara är var G-d fanns då, utan också var fanns männen, var fanns kvinnorna?

Den riktiga utmaningen handlar om att vi ska göra vår andel och, för att parafrasera Kotzker, låta G-d komma in.