Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

VAJAKHEL-PEKUDEI
av Rabbi Yaacov Haber

För att världen ska kunna fungera som tänkt, med fred och helighet, behöver Hashems närvaro - Shechinah - bäddas in i världen. För att uppnå det behövde vi ett projekt som skulle bringa samman alla Israels stammar, trots deras olikheter. Projektet var Mishkan.

Alla bidrog med någonting. Vissa bidrog med rikedom, vissa med ingenjörskunskap, vissa genom att väva och andra former av konstnärskap, vissa genom fysisk styrka och andra med organisationskunnande. Alla gjorde sitt bästa och arbetade tillsammans. Denna 150x75 fot stora skapelse transformerade oss från individer till en sammansvetsad nation. När vi väl blivit en nation kunde Hashems närvaro vila på våra axlar.

Folket gav så mycket till bygget av Mishkan att det blev över. Vad hände med det som blev över?

Zohar förklarar att den mängd hjärta och själ som blev över sparades av G-d och användes senare i bygget av de två Templen i Jerusalem, liksom i konstruktionen av varje synagoga som byggts under de tusentals åren av Galut. Energin som hela tiden går in i bygget och underhållet av synagogor genom historien är den energi som blev över från tiden då vi donerade till Mishkan. Den energi av enhet, generositet och andlighet som användes för Mishkan har sipprat genom generationerna, ända ner till våra synagogor.

En synagoga är mer än bara en minyan, mer än en samlingsplats och mer än bara ett ställe att be. Det är mer än en rabbin som kan inspirera oss med ord från Toran och mer än en duktig chazan. Eftersom synagogan har skapats genom en gemensam insats av alla medlemmar, med glöd från det ursprungliga Mishkan, blir den ett hem för Shechinah.

När vårt folk först kom till Israel bad vi i bamot. Bamot var små bakgårds-shul, små familje-shul eller kvarters-shul. Om du var välbeställd kunde du ha din egen privata bama. Rika städer i Negev kunde skryta med 200-300 bamot i deras församling. Det fanns boutique-bamot, hashkama-bamot, bamot för de som var sena, bamot för de som pratade och bamot för de som ville vara tysta. Bamot var förmodligen mycket bekväma och praktiska. Men när Bet HaMikdash byggdes i Yerushalayim så blev bamot förbjudna. Vi fick ett nytt mandat - att vara värd för Shechinah, och för att kunna vara det måste vi jobba tillsammans.

När vi byggde Mishkan i öknen, trots våra skiljaktigheter, så byggde vi det tillsammans. Det var den gemensamma insatsen som gjorde att vi var värda att härbärgera Shechinah.

Idag, mer än någonsin, behöver vi Shechinah. Om vi ser förbi de olikheter som skiljer oss åt, kan vi tillsammans återigen bygga upp Bet HaMikdash i Jerusalem och göra oss värda sann fred i Israel och fred i världen.