Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

BO
av Rabbi David Gorelik

I slutet av denna veckas avsnitt, beskriver Toran Mitzvan som rör T’filin. T’filin som används varje dag förutom Shabbat och Jom Tom, står näst i tur i helighet till en Torarulle. Man skulle kunna tro att T’filin borde placeras på den starkare armen, eftersom hoppet om styrka för att få kraft att uppfylla en uppgift är en typisk mänsklig drift. Men i verkligheten bärs de på den svagare armen.

Denna ordning pekar på att uppfyllandet av Mitzvan inte beror på hur stora muskler man har utan snarare på beredvilligheten att uppfylla Mitzvan. Om en person saknar den grundläggande viljan och inte är beredd att åta sig en förpliktelse, då är till och med uppfyllandet av en lätt mitzva en börda. Omvänt, kan vi säga, att en person med stark övertygelse är beredd att uppfylla den svåraste Mitzva.

Toran har en berättelse som beskriver denna beredvillighet. Jakob flyr från sin broder Esau till sin morbror Labans hem. När han kommer in i sin morbrors by, ser han en stor grupp fåraherdar samlade vid brunnen. Han frågar vad problemet är, och får till svar att stenen som ligger som lock för brunnen är för tung att flytta och att de väntar på de andra fåraherdarna för att kunna lyfta bort den.

Jakob lyfter alledeles ensam omedelbart bort stenen från brunnen. Även om Jakob inte var känd för att vara en fysiskt stark person, hade han en fast vilja att flytta stenen. Med detta visade Jakob att han var en person som hade den rätta viljan. Fysisk styrka är inte alltid den avgörande faktorn; beslutsamhet och ihärdighet är ofta de viktigaste faktorerna. Vi kan jämföra med fliten hos myrorna. De åstadkommer så mycket även om de inte är särskilt imponerande fysiskt sett. Den oansenliga myran är mästare på ”villighet”.

Under andra världskriget, förgick många av våra släktingar på grund av nazisternas brutalitet. Tyskarna gjorde allt för att fysiskt förinta det judiska folket. De misslyckades dock med att utrota den andlige juden. Till och med i koncentrationslägren fann judarna sätt att smuggla in T’filin för att kunna använda dem en enda gång till för att känna närheten till G-d. En del smugglade in Matza till Pesach eftersom de kände ett så stort behov att fira helgdagen. På Sukkot, lyckades en del bygga en Sukka och därigenom få uppleva ett ögonblick av Sukkotkänsla. En del lyckades blåsa Shofar på Rosh Hashana för att utropa G-ds storhet.

Tänk er att blåsa Shofar i Treblinka eller äta Matza i Dachau! Varför vill någon uppfylla dessa Mitzvot under sådana svåra och miserabla förhållanden?

Svaret är uppenbart! De var judar med ”vilja”. Ingenting kunde få dem att avhålla sig från sin längtan och vilja att uppfylla G-ds befallningar. De hade kanske inte så mycket muskelstyrka, men de visade verkligen andliga muskler.

Det judiska folket har oavbrutet förkroppsligat och tagit till sig beredvilligheten motto. Denna beslutsamhet har blivit deras hedersmedalj genom historia.