Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

TOLDOT
av Rabbi Yaacov Haber

Jakob såg hela bilden. Esau kunde inte se längre än en skål med bönor. Detta är både berättelsen och budskapet i veckans Parasha.

Det är inte det att Esau inte uppskattade sin förstfödslorätt. Våra lärde säger oss att Jakob hade försökt köpa förstfödslorätten från Esau ända sedan de blev till, men att Esau inte ville skiljas från den. Senare, när Jakob ”stal” Esaus välsignelse, började Esau skrika hjärtskärande och hela jorden skakade. Aldrig igen, fram till tiden för Mordechai och Haman har det hörts ett sådant ”enormt och bittert skrik”. Esau skrek över det faktum att hans bror tagit hans förstfödslorätt och nu även hans välsignelse. Esau lovade och värderade sin förstfödslorätt. Han förstod att han genom att han var "b’chor" (förstfödd) skulle bli stamfader till ett stort folk. Han förstod att hans förstfödslorätt betydde utvaldhet och förevigande. Så varför sålde han den egentligen? Eftersom han blev hungrig. Han förstod och trodde i teorin, men i praktiken stod där en skål med bönor. Den såg jättegod ut och doften fyllde rummet. För att tillfredsställa sitt omedelbara behov av mat, sålde han sin mark – och fastnade. Han kunde inte se längre än sin aptit. Samma sekund som han svalde, ångrade han omedelbart hela försäljningen. Han insåg att han hade bytt bort förevigandet mot omedelbar tillfredsställelse.

I denna veckas avsnitt, måste vi lära oss mer av Esau än av Jakob. Vi har alla sett äktenskap, affärsrörelser, skolor och individer falla ihop eftersom de inte kunde se längre än en skål med bönor. Jag har personligen suttit vid sammanträden där spektakulära idéer har förts fram. Idéer som jag var säker på skulle ändra riktningen hos vårt folk. En månad, ett år eller ett årtionde går och inget händer. Jag gör förfrågningar, vad har hänt med de storstilade idéerna? Det är alltid samma historia, när det började röra på sig och något började hända, uppstod en politisk maktkamp, en skål med bönor. Verkställande av idén fick aldrig se dagens ljus. Ibland händer detta i de bästa familjerna och de faller samman över småsaker. Vad synd.

Kamtza och Bar Kamtza förstörde Jerusalem. De kunde inte se längre än en skål med bönor och så föll Jerusalem. Hillel och Shamai såg hela bilden, de såg framtiden. De satte åt sidan alla sina meningsskiljaktigheter och kunde som partners återuppbygga det judiska folket.

Jag påminns om den berömda berättelsen från Talmud. Jeravam ben Nevat var en ond konung. Han korrumperade det judiska folket. Talmud berättar för oss att G-d tog fast Jeravam ben Nevat i kragen och skakade honom. ”Jeravam”, sade G-d, ”gör Teshuva! Om du gör Teshuva, kommer jag, du och kung David att vandra tillsammans i Gan Eden!” Lägg märke till ordningen i G-ds löfte – G-d först, Jeravam på andra plats och kung David sist. Men Jeravam var osäker, han vill höra klart och tydligt att han kom för kung David i denna heliga procession. Hans uppfordrande korta fråga till G-d har givit genklang i historien. ”Mi B’Rosh”? - Vem går först; jag eller David?” Han sålde sin mark. Han var beredd att göra en ansträngning och göra Teshuva. Hans sinne och hans hjärta hade den rätta inriktningen men han kunde inte komma förbi skålen med bönor.

Budskapet är klart. Vi måste alltid välja vad vi vill strida för. Vi måste skilja mellan det som retar oss och det som hindrar oss. Vi måste få rätt perspektiv på det som retar oss. Vi måste välja evigheten istället för ett ögonblick av tillfredsställelse. Vi får inte fastna.