Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

CHAJE SARA
av Rabbin Yaacov Haber

”Och Sara var 127 år gammal, så gammal var Sara” (1MB23:1). Rashi kommenterar att vi från den denna ovanliga satsbyggnad lär oss att alla hennes år var goda.

”och detta var antalet av Abrahams levnadsår: 175 år” (1MB25:7). Rashi förklarar igen att detta betyder att alla hans år var goda.

Det finns ett allvarligt problem med detta, enligt Rambam, när vi läser följande text. ”Och detta var antalet av Ismaels levnadsår. 137 år”. (1MB25:17). Naturligtvis kan vi inte påstå att alla hans år var goda! Och även om Ismael gjorde Teshuva, så var detta precis innan han dog, så hur kan vi då säga att alla hans år var goda?

Kanske kan detta förklaras genom ett citat av Rambam (Teshuva 7:4). ”En botgörare skall aldrig känna att han är långt från den rättfärdiga vägen på grund av de synder han begått, för det är inte så. Han är lika älskad av G-d som om han aldrig syndat. Och dessutom, har han smakat på synden men övervunnit den….” Vad Rambam egentligen säger att alla år av synd har gått till att fullända personens nuvarande rättfärdiga karaktär.

Talmud (Joma 86b) säger att när någon ångrar sig, förvandlas hans synder till goda gärningar. Med andra ord, de synder vi begår tjänar som byggstenar för vårt nuvarande rättfärdiga uppförande. Om vi aldrig ångrar oss, dör vi med svåra synder, men om vi ångrar oss, räknas våra synder retroaktivt som förtjänster, eftersom de och vad som behövdes för att övervinna dem är vad en människa består av.

Så kanske kan vi säga att även om Ismael syndade hela sitt liv, men ångrade sig mot slutet, blev alla hans år retroaktivt goda år. Så för Ismael kan vi säga att han levde 137 år – alla goda år.