Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

NITZAVIM
av Rabbin Avi Weiss

Parshat Nitzavim, den första av de två delar vi läser den här veckan är fylld med budskapet om Teshuva (botgörelse). Teshuva är förknippas oftast med vårt återvändande till G-d. Detta avsnitt handlar också om en annan form av Teshuva - G-ds återkomst.

Lägg märke till meningen "V'shav Hashem ... et shevutcha" som ofta översätts "sedan Herren, din Gud, skall återbörda din fångenskap." (Femte Moseboken 30:3) Den term som används här är inte "ve-heishiv" som betyder G-d skall "återbörda" din fångenskap, På samma sätt uppenbarar sig G-d först för Moshe i en brinnande buske och säger till honom att leda det judiska folket ut ur Egypten. (Andra Moseboken 3:2). Midrash påpekar att G-d avsiktligt uppenbarar sig i den anspråkslösa busken för att visa att Han kände smärtan av det judiska folkets slaveri i Egypten. Lika obetydliga som vi kände oss, lika mycket visar G-d att han känner ödmjukhet. G-d är med oss i vårt lidande och känner empati med vår förtvivlan. (Rashi, Andra Mosebok 3:2)

Denna idé lär ut ett viktigt budskap. G-d är kärlekens G-d som känner djupt för sitt folk. Därför, när vi blir åsidosatta, lider G-d med oss och blir också åsidosatt. Detta koncept tar sig uttryck i sorgeprocessen. När du lämnar någon som sitter Shiva, reciterar du frasen "ha-Makom yenachem etkcem - må G-d trösta er." Men anta att det bara finns en sörjande? Ska vi använda ordet etchem (ni, pluralis) i stället för otcha eller otach (du, singularis).

Många rabbiner insisterar på att vi fortfarande ska använd pluralis. Enligt detta synsätt kan det vara så att även när man sörjer ensam, är man inte ensam. G-d känner vår förlust i den utsträckningen att Han sitter Shiva med oss, därav etchem. Ur detta perspektiv är G-d tröstare och även den som blir tröstad. Och därför läser vi , må G-d trösta dig, där ”dig” inbegriper G-d.

Då är det inte så konstigt att vi, när vi läser kadish, börjar vi med "Jitgadel, vejitkadesh" som betyder "må G-d bli stor, och må G-d bli helig." I och med en människas död, med en familj i sorg, är G-d, så att säga inte är fullkomligt stor och helig när Han lider med oss. Således är dessa ord i futurum. I själva verket kan kadish tolkas som våra ord av tröst till G-d själv.

När vi genomgår Teshuvah på Rosh Hashanah och Jom Kipur lär oss G-d denna idé att Han är ett med oss, har omsorg, leder och bär oss från steg till steg, högre och högre. När vi återvänder till G-d, återvänder G-d till oss.