Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

KI TAVO
av Rabbi Avi Weiss

I denna veckas avsnitt finner vi lagarna om ”Vidui Ma’asrot” – Tiondets bekännelse.

Enligt Toran, tas tionde från skörden under treårscykler. I var och en av dessa två cykler, ges en tiondel av skörden till den Levi som tjänstgör i templet (Ma’aser Rishon). En extra tiondel förbrukas i Jerusalem under det första, det andra, det fjärde och det femte året (Ma’ser Sheni). Under det tredje och det sjätte året, sätts det andra tiondet undan för de fattiga (Ma’aser Ani). Efter att två kompletta cykler har genomförts, inträffar sabbatsåret (det sjunde året) när inget tionde tas alls.

Lagen om Vidui Ma’asrot” säger att ägaren till skörden träder fram under sista dagen Pesach, för att bekänna att han under de föregående åren varit trogen sin förpliktelse att ge tionde.

Toran säger: ”skall du säga inför Herren, din Gud: ”Nu har jag tagit ut det heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och främlingarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat något av dina bud. ” (5MB26:13). I själva verket är det så att om ägaren har misslyckats med att ge sitt tionde på ett korrekt sätt, har han nu möjlighet att korrigera detta. (Rashi om Femte Mosebok 26:13). Intressant nog, även om frasen ”vidui” – bekännelse – inte återfinns i den bibliska texten, så refereras ofta dessa lagar till som ”Vidui Ma’asrot”. Vad har bekännelse att göra med denna handling?

Seforno argumenterar att bekännelsen inte är direkt kopplad till processen med tionde, utan snarare med den ursprungliga synden med den gyllene kalven. Hade inte detta inträffat, skulle den förstfödde hellre än en kohanit eller levit utfört gudstjänst i ens hem. Av detta följer, att det bara var på grund av den gyllene kalven som behovet uppstod att ge tionde till kohaniten eller leviten.

En annan tanke är att det naturligtvis är möjligt, att när man läser upp bekännelseformeln, att uppriktigt glömma att ge tionde eller på det omedvetna planet, om man inte ger tionde, kan detta tyda på en djup ovilja att skiljas från sin skörd överhuvudtaget.

Kan det vara så att Ma’aser, att ge från sin skörd till andra, anses vara så svårt, att om man bara missar en enda gång, så misstänks man för att göra detta med flit? Handlingen kallas därför för ”Vidui”, eftersom varje ägare kommer inför G-d, och rannsakar det innersta av sin själ. Om ett misstag har begåtts, finns en oro för att även om det på ytan verkar vara utan avsikt – så är det, om man går djupare, avsiktligt.

En passande läsning veckorna före Rosh Hashana och Jom Kipur som skall ägnas åt själviakttagande - när vi kämpar för att vara ärliga mot oss själva och utröna den fina linjen mellan synder som begås utan avsikt och de som begås av medveten illvilja.