Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SHOFTIM
av Rabbi Avi Weiss

Torans medkännande hållning när det rör ekologi ser vi klart i lagen som lagstiftar om hur man uppför sig under ett krig: ”Om du måste belägra en stad längre för att erövra och inta den, så skall du inte förstöra träden däromkring genom att höja din yxa mot dem. Du må äta av deras frukt, men du skall inte hugga ned dem”. Toran ger sedan en logisk anledning som förklarar varför alla träd inte skall huggas ner.

"Träden på marken är ju inte som människor som skall belägras av dig." (4MB20:19). Vad menas med dessa ord?

Rabbi Avraham Ibn Ezra har ett enkelt svar. Människor är beroende av att träden får leva. Vi äter av frukten. Att hugga ner ett träd är därför förbjudet eftersom det skulle undanhålla människan föda som är så viktigt för att överleva. För Ibn Ezra, skall förklaringen läsas som ett påstående. Hugg inte ner fruktträden eftersom en människa är som ett fruktträd, beroende av det som föda.

Rashi tolkar logiken annorlunda. För Rashi skall "som människor" läsas som en retorisk fråga. ” Är ett träd en människa med förmågan att skydda sig själv? Med andra ord, är trädet på marken en människa som kan gå in belägrade städer före dig? Vi märker enn grundläggande skillnad mellan Ibn Ezra och Rashi. För Ibn Ezra, räddas trädet på grund av människan, dvs. utan fruktträd skulle det vara svårare för människor att hitta mat. Rashi har ett annat perspektiv. För honom, räddas trädet för sin egen skull, utan av något annat motiv. Människor kan skydda sig själva, men det kan inte träden. Toran erbjuder därför en laglig möjlighet att skydda träden.

Torans enastående omsorg om träden får ett kraftfullt uttryck i många liknelser. En av de mest berömda är berättelsen om en vandrare i öknen. Efter att ha gått i dagar, trött och sliten, finner han plötsligt ett träd. Han äter från dess frukt, vilar i dess skugga och dricker från den lilla källan vid dess rötter.

När han stiger upp nästa dag, vänder sig vandraren till trädet för att tacka. ”Ilan, Ilan, bame Avarchecha – Kära träd, hur kan jag välsigna dig? Med frukt så att du får näring? Med grenar så att du får skugga? Med vatten för att släcka din törst. Du har ju redan allt detta!

Efter ett ögonblick säger vandraren känslosamt till trädet: ”Jag har bara en välsignelse. Må det som kommer från denna vara lika vacker som du är. ”(Ta’anit 5b, 6a).

Denna berättelse har blivit en klassiker beträffande bruket att välsigna andra med allt det som är gott. Vår liturgi inbegriper den klassiska frasen från Talmud: ” Dessa är de föreskrifter vars frukter en människa får njuta i denna värld.” (Shabbat 127a). Träd och människor samverkar eftersom träden förser oss med metaforer som lär oss mycket om livet.

Toran genmäler till dem som ringaktar vår natur. Träd måste skyddas, inte bara för vår skull, men för sin egen – och för budskapet det lär oss om livet. En Shabat, när jag var ute och promenerade med mitt barnbarn Ariella, och hälsade alla vi mötte med ”Shabat Shalom”, såg hon ett träd som hon omfamnade och sade ”Shabbat Shalom Träd”. Ariella har absolut förstått de bakomliggande budskapet av betydelsen av trädet., och må vi alla välsignas med samma kunskap.