Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

BECHUKOTAJ

av Rabbi Avi Weiss

Goda människor belönas och onda straffas. Så står det i veckans avsnitt. Är detta verkligen sant? Har vi inte oräkneliga exempel på goda människor som straffas och onda som belönas?

Och vad sägs om tänkespråket, ”Tjäna inte Herren för belöning, utan villkorslöst”. (Pirkei Avot 1:3).

Ett bra sätt att angripa problemet är att tänka på motsatsen, att tänka sig att de goda alltid blir belönade och de onda automatiskt bestraffade. I en sådan värld existerar naturligtvis inte den fria viljan. Var och en skulle ge till välgörenhet om bara belöningen skulle vara större. Och ingen skulle tala illa om andra om deras tungor automatiskt skulle fastna i gommen. Om man har i minnet att det fria viljan är väsentlig för människan, följer att vår mänsklighet, i en värld med precisa belöningar och bestraffningar, skulle utmanas, om vi skulle berövas den fria viljan.

Men om det inte finns någon rättvis belöning eller bestraffning i denna värld, hur kan vi förklara veckans avsnitt? Här kan vi föreslå två typer av belöning och bestraffning - en personlig och en kollektiv.

På det personliga planet, som Talmud säger, finns ingen belöning för en Mitzva i denna värld – belöningen kommer i den kommande världen (Kiddushin 39b).

I denna värld, emellertid, fungerar bara belöning och straff på det kollektiva planet. Detta betyder, att när vi gör något positivt, så kommer det vår omgivning till godo. Och när vi gör något negativt, så lider vår omgivning. Inte undra på att vi hela tiden diskuterar belöning och bestraffning i pluralis i vårt avsnitt. I själva verket är det så att den andra delen av Shma som läses morgon och kväll bara talar om belöning och bestraffning i pluralis och att de gånger i Toran, när belöning och bestraffning nämns i singularis, som ”Du skall hedra din fader och din moder för att du må leva länge…” (2MB 20:12) skall förstås att hänvisa till en tidsperiod i den kommande världen. På detta sätt har vår fråga besvarats. De goda kan lida i denna värld eftersom det inte finns någon exakt belöning eller bestraffning för individer, och det är ju så att när vi gör det rätta, så kommer det hela vår omgivning till godo.

Allt detta är en mycket oamerikansk idé. Här är lösenordet ”jag”, medan ”vi” inordnar sig under ” jagsfären”.

Så är det inte inom judendomen där lösenordet är ”vi”. Inte för att ”jag” inte är viktigt – men ”jag kommer efter ”vi”. Våra medmänniskor har störst betydelse.