Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

PEKUDEJ

av Rabbi Avi Weiss

I avsnittet Pekudei, finns en uppräkning av allt arbete som lagts ner på Tabernaklet. Det är intressanta är det hebreiska ordet för uppräkning - Pekudei. (2 MB 38:21). Som jag ofta har påpekat i varje veckas diskussioner, så nyckeln till att förstå betydelsen av ett ord i Toran att analysera ordet första gången man träffar på det.

I berättelsen om Abraham och Sara, hittar vi ordet p-k-d. Toran berättar för oss att Abraham och Sara i många år inte kunde få barn. Till slut föder Sarah en son. Toran använder följande ord: ”och Herren såg till (mindes) Sara, som han hade lovat, …..Sara blev havande och födde åt Abraham en son.” (3MB 21:1-2). Ordet ”mindes” är ”pakad”. På något sätt är ordet Pekudei förknippat med födslar eftersom texten visar på att G-d mindes Sara.

Härav följer att Pekudei, redovisningen av Tabernaklet, är förknippat med födslar. Ett förslag kan vara att precis som en mor spelar en viktig roll i utvecklingen av fostret och omsorgen om dess välbefinnande, så spelar G-d rollen av moder när han beskyddar Tabernaklet. Det hebreiska ordet för barmhärtighet är rachum, från ordet livmoder. G-ds kärlek är ”livmoderns” kärlek, en kärlek som är obegränsad och villkorslös, liknande den kärlek som visas av G-d när han beskyddar Tabernaklet.

Det finns en annan parallell. Själva definitionen av begreppet födsel är förknippat med vår historia. När ett barn föds, ser vi en historisk kontinuitet, ett barn blir en fortsättning av sin familjs tidigare historia. Så är det även med Tabernaklet. På många sätt, var byggandet av Tabernaklet höjdpunkten på det judiska folkets förflutna, kulmen på drömmen om att det judiska folket skulle ha en plats att tillbe G-d.

Även om födseln av ett barn ofta är slutet på ett period av glädje och förväntningar, är det också en början. Det är början på förhoppningar och önskningar att barnet skall växa upp till vuxen ålder och ha ett inflytande på det judiska folket och mänskligheten. Detta är också fallet med Tabernaklet. Många gånger när det gäller byggnader, så ser många av de inblandade skönheten hos själva byggnaden som ett mål i sig själv. Men byggnader är inte mål, snarare är de ett medel att nå högre, att mer kraftfullt känna G-ds närvaro.

Tabernaklet förknippas med födslar för att det påminner oss om att även om ett Tabernakel eller en synagoga tillskrivs vissa egenskaper, så är det vårt ansvar att söka utöver tegelstenarna och murbruket för att vara säkra på att platsen ingjuts med andlighet.

Födseln av ett barn ger oss tid att än en gång uppskatta våra prioriteringar och se framåt mot drömmen om år av andlig tillväxt. Tabernaklet, och på samtidigt vårt enskilda mönster av tillbedjan, skall få oss att se tillbaka på våra värderingar och sikta mot en högre nivå av andlighet.