Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

VAJAKHEL

av Rabbin Yaacov Haber

Vad var det som hände med Betsalel?

Israels folk hade just avlägsnat sig från Sinaiberget. Våra händer var fortfarande fulla med förhårdnader från de tvåhundratio åren av arbete med tegel och murbruk. Då ger oss G-d den historiska utmaningen: ”Bygg mig en helgedom”. Den skulle glänsa med sin skönhet och vara enastående i sin prakt. Men vem var det som skulle få den att glänsa? Vem skulle ta fram dess prakt?

En trettonårig pojke steg fram. Alla kände till familjen. Hans farfar hette Hur, Kalebs son, som dog när han försökte hindra byggandet av den gyllene kalven. Hans farmor, Hurs hustru, hette Mirjam, var Moses syster, profetissa och en av det judiska folkets räddare.

Men vem var detta underbarn Betsalel? Betsalel var ett geni. Han var inte bara en duktig hantverkare och konstnär, han var även en kabbalist som förstod hur man skulle utforma de namn som representerar G-ds egenskaper i sitt arbete. Han hade ärvt sin nitälskan av båda farföräldrarna. Vid tretton års ålder steg han fram och blev utsedd från ovan att vara i ”G-ds skugga”. Han utformade och byggde de heligaste och vackraste byggnaden i historien – och sedan försvann han. Han nämns aldrig mer i resten av Tanach!

Vad hände Betsalel? Talmud berättar följande: Rabbi Tarfon var sjuk, och hans betydande vänner, Rabbi Akiva, Rabban Gamiliel, och flera andra kom för att besöka honom. De mötte hans gråtande mor. Hon bad dessa rättfärdiga: ”Var snälla och be för min son Tarfon – han är en sådan god son!” Hon fortsatte med att berätta för dem hur hon en gång var ute på promenad med sin son Tarfon och hennes sandal föll av. Tarfon ställde sig genast på knä framför sin mamma, satte en hand under var och en av hennes fötter när hon gick så att hon inte skulle känna stenarna och kvistarna. När Rabbi Akiva hörde denna berättelse utropade han: ”Tarfon har inte ens uppfyllt hälften av sina förpliktelser som en son har till sin mor!”

Vilka hårda ord! Vilken gärning kunde vara större? Vem kan göra mer för sin mor än att gå baklänges på sina knän med sina händer under hennes bara fötter?

Jag hörde en gång en utmärkt förklaring på detta i namn av Rav J.B. Soloveitchik kz Om man skulle fråga Rabbi Tarfon varför han skapats och vad hans ändamål i livet var, skulle han med säkerhet ha sagt att han såg sig själv som en av Ba’alei Besora; som han verkligen var. Det var hans arbete att insupa Torakunskaper från föregående generation, analysera dem och förmedla dem till nästa generation. Det var ju verkligen ett värdigt ändamål. Men när de stora rabbinerna hörde om hur exemplariskt Rabbi Tarfon hade behandlat sin mamma, insåg de att hans ändamål kanske var ändå djupare; han skulle bli en förebild för en sons respekt för sin mor. Hans arbete var att vara ett exempel och bli en förebild för nästa generation för hur man behandlar sin mor. Rabbi Akiva insåg att kanske hade Rabbi Tarfon uppfyllt denna plikt så bra att G-d var redo att ta honom från denna världen. Så hans uttalande: ”Tarfon har inte ens uppfyllt hälften av sina förpliktelser som en son har till sin mor!” var egentligen en välsignelse, att Rabbi Tarfon inte hade uppfyllt sina förpliktelser och skulle tillåtas att leva vidare.

Nu har vi löst problemet med Betsalels försvinnande. Betsalel kände till sin roll i detta liv. ”Det finns ingen som inte har ett ögonblick” (Pirke Avot). När du går på bio ser du hundratals människor på duken. En del är stjärnor, en del statister. I Guds värld finns inga statister! Det finns en anledning till att var och en av oss föds. Vi har alla våra femton minuter i rampljuset.

Alla vet att anledningen till att Ester blev Ahasverus drottning var för att rädda det judiska folket från Haman. Det är helt klart för oss, men det var inte klart för Ester. Hon var rädd för att närma sig konungen. Hon tyckte inte att hennes ställning tillät det. Så Mordechai sade till henne: ”Kanske det är därför du är drottning!” Kanske! Ester såg det inte, men Mordechai gjorde det.

Med det vi vet nu är allt helt klart. Ingen av oss vet exakt varför vi skapats. När vi blir ombedda att göra saker, kan vi inte vara säkra på att vi inser vad vårt ändamål i livet är. Ester visste inte. Kanske våra sinnen grumlas av de idéer vi har om hur vi borde bli, och G-ds idéer är bara i vägen.

Det vi lär oss av Betsalel och av Ester är att nästa gång vi blir ombedda att utföra något, hur obekvämt det än är, för vårt folk, våra familjer eller våra vänner – var beredd! Vem vet, det kanske var just för detta ögonblick som du föddes till denna värld.