Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

TRUMA

av Rabbi Ya'acov Haber

När Jerusalem förstördes och vi återigen fick ta till vandringsstaven, så lät vi aldrig bli att etablera andliga centrum. Så snart vi fann en fast plats, byggde vi en synagoga. Denna Shul blev en ”mikdash m’at” – en liten helgedom. En judes hela liv, från födsel till själva slutet, blev förbundet med synagogan. Det var där som judarna sökte och fann skydd och tröst från sina dagliga problem.

Synagogan erbjöd många saker; vänskap, tillhörighet, en plats att studera Toran, underhållning och gemenskap. Det fanns dock en stor beståndsdel som gjorde synagogan till det speciella fokuset för judarna och det var Shechina – man upplevde den gudomliga närvaron i Shulen. Denna andlighet, som var påtaglig, var motorn som gav kraft till och alla besökarna – Shechina gjorde upplevelsen unik. Vad innebär det att bygga en Shul? Vi vet alla hur man bygger hus. Vi har bra idéer hur man programmerar datorer. Vi förstår sofistikerade författningar. Men hur får vi in Kedusha i Shulen? Hur kommer vi till det tillfälle när besökarna träder in och finner Shechinan?

Svaret finner vi i veckans avsnitt.. G-d sade inte åt Moshe att ensam bygga ett Tabernakel. Han sade åt honom att inbegripa alla judar, och inte bara deras arbetsinsats eller pengar, "av var och en som därtill har ett villigt hjärta”. G-d vill ha deras hjärtan. Vad var det som G-ds närvaro förde in i ett tält i öknen? Det var den andliga och känslomässiga insatsen av alla människor i Israels folk. Var och en erbjöd sin själ. Shechinan vilade på det judiska folkets själ och hjärta.

I Tabernaklet fanns bara en sorts trä; Shitim eller akaciaträ. Arken var byggd av akaciaträ, bordet för skådebrödet var byggt av akaciaträ och tältets uppbyggnad bestod av ”upprättstående brädor av akaciaträd”. Vi befann oss i öknen; var fick man all detta akaciaträ från? Vi vet att det fanns en mirakelkälla i öknen och att maten sändes ner till oss från himlen, men det berättas inte om något Ikea som åtföljde oss på färden ut ur Egypten! Rashi ger svaret, att många generationer tidigare, när Jakob gick ner till Egypten, planterade han utan anledning akaciaträd i Gosen. Han instruerade sina barn att sköta träden och låta dem växa sig höga och sade att den tid skulle komma när de skulle lämna Egypten, men att de innan dess skulle hugga ner dessa enorma träd och föra med sig dem i öknen. Hundratals år hade investerats i detta akaciaträ.

Detta kunde ha varit ytterligare ett mirakel. Det judiska folket kunde ha hittat en akacia-oas i öknen. Men om vi bara skulle ha snubblat över en skog av akaciaträd i öknen, skulle trädet ha saknat en viktig beståndsdel. Det skulle ha saknat själen och hjärtat hos vår förfader Jakob och hans barn under generationer. Det skulle ha saknat näringen från tusentals judar som kan ha gett sig eget dricksvatten för att sköta sin förfaders plantering. Vilket akaciaträ som helst hade inte dugt. Detta träd skulle föra med sig Shechina till lägret och därför krävde den själen och hjärta hos det judiska folket.

Även vi kan föra in Shechina i våra liv, in i våra hem och in i våra synagogor. Inte bara genom att tillhöra, inte bara genom att delta eller vara anknutna, utan genom att förbinda oss genom själ och hjärta. När vi ger upp småsaker som är viktiga för oss, när vi går i snön till Shul, och när vi inkluderar G-ds plats i våra scheman och i våra böner, när vi vår omgivning. Vi kan också få uppleva Shechina.