Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

MISHPATIM

av Rabbin Kenneth Auman

Parashat Mishpatim och Parshat Shekalim läses ofta på samma shabbat, och även om detta verkar vara en slump i den judiska kalendern, så är den gemensamma nämnaren, i dessa två avsnitt, pengar.

Parashat Mishpatim behandlar olika frågor som rör pengar och är källa till en stor del av den judiska rättsvetenskapen. Parashat Shekalim handlar också om pengar - den halvshekel som varje jude årligen gav till folkräkningen att användas till de gemensamma offren som fördes till Templet.

Det finns även en motsättning mellan dessa två avsnitt. Mishpatim handlar om pengar som orsak till en konflikt och tillhandahåller metoder att lösa denna. Shekalim handlar om pengar som en enande faktor, som ett medel att tillåta varje individ att vara en del av församlingen.

Dessa två avsnitt kompletterar därför varandra; pengar kan vara söndrande, ”roten till allt ont”, eller så kan de föra människor närmare varandra för stora och heliga ändamål.

Trots motsättningen finner vi en av pengarnas aspekter gemensam för både Mishpatim och Shekalim; pengar som kofer – botgöring.

I Mishpatim läser vi om en oxe som flera gånger har spetsat en människa till döds. ”Oxen skall stenas, och även ägaren skall sona med sitt liv”. Parashan fortsätter emellertid med att ägaren kan rädda sig själv genom att betala kofer, botgöring. ”Om botgöring åläggs honom, måste han erlägga vad som krävs av honom för att hans själ skall befrias”.

Även i Shekalim kallar Toran halvshekeln för kofer. ”När du räknar Israels barn, kommer var och en att erlägga bot för sin själ till G-d”.

Ändå kvarstår två grundläggande skillnader mellan boten i Mishpatim och boten i Shekalim. För det första är boten i Misphatim för att sona en vårdslös handling, medan boten i Shekalim åligger alla oavsett omständigheterna. För det andra, boten i Mishpatim är inte en bestämd summa, medan boten i Shekalim är det.

Är detta två olika former av kofer eller är de mer lika än de verkar? Mishpatim definierar för oss kärnan i kofer; en person var försumlig – så försumlig att ett liv gick förlorat. Och försumligheten hade sitt ursprung i liknöjdhet. Oxens ägare visste att hans djur var farligt, ändå brydde han sig inte om det. Därför måste han göra bot för sin synd genom kofer.

Även kofer i Shekalim berör hotet av liknöjdhet. Människor känner sig ofta obetydliga när de jämför sig själva med andra i samma grupp. Och känslor av obetydlighet kan snabbt leda till känslor av liknöjdhet.

En enskild person känner att han inte bidrar med något och följaktligen gör han ingen ansats att påverka det som händer. Sådana känslor är skadliga för hela gruppen, eftersom den förlorar möjligheten att dra nytta av allas styrka och kunnighet. Toran kräver därför kofer när de räknar människor, som ett botemedel för liknöjdhet. Betalningen är enhetlig, en halvshekel var, för att visa på allas lika betydelse. Någon som betalar kofer för sin oxes attack kommer i sannolikt i fortsättningen att hindra sina djur från att springa fria. Hans omsorg om det allmänna kommer sannolikt också att tillta.

Men gäller detta även den jude som betalar sin årliga halvshekel till den allmänna kassakistan. Kommer denna enkla handling att befrämja hans omsorg för nationen? Moshe Rabbenu kan ha haft svårt att svara exakt på denna fråga. Våra rabbiner berättar i Jerusalem Talmud att Moshe hade svårt att föreställa sig det rätta myntet att användas för folkräkningen, så G-d visade honom brinnande bild av ett mynt.

Hade Moshe verkligen problem att se myntet framför sig? Och kunde G-d helt enkelt inte ha gett honom ett mynt? Kanske hade Moshe inte så mycket problem med de fysiska förutsättningarna för myntet, men av dess styrka i att befrämja känslor av betydelse och omsorg hos de som gav dem. Moshe var kanske skeptisk till värdet av myntet. Kunde den förjaga liknöjdheten? Kunde den inspirera till omsorg?

Mose visades sedan det brinnande myntet. Denna demonstration sade honom att detta enkla mynt i själva verket hade den dramatiska kraften att påverka människor. Den kombinerade kraften hos alla judar, som kommer från alla håll, som enas i att tjäna G-d, har en påverkan lång utöver vad vi kan förvänta oss.