Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

VAJETSE

av Rabbin Yaacov Haber

När vi läser igenom en Parasha finner vi inspiration från de mest oväntade håll. När jag nyligen läste igenom veckans avsnitt, slogs jag, för första gången, av meningarna nära slutet (efter Labans försoning med Jakob): ”Men på morgonen steg Laban tidigt upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin väg igen”. (1 MB 31:55).

Vi kan fråga oss vad det är som är så anmärkningsvärt med vad Laban gjorde? När Toran använder frasen ”Vajashkem…baboker ” (”och ….steg upp tidigt på morgonen”), antyds det att något signifikant kommer att inträffa: Abimelek på väg att återlämna Sara till Abraham (1MB20:8), Abraham på väg att offra sin son Isak (1MB22:3), Jakob på väg att resa en stenstod och avlägga en ed efter sin dröm om stegen (1MB28:18, även i denna veckas avsnitt), Moses på väg att resa ett altare och tolv stenstoder och läsa ur Förbundsboken för sitt folk i öknen (2MB24:4), när Moses gick upp på Sinaiberget för att för andra gången ta emot de 10 budorden (2MB34:4).

Så vad är det så speciellt med att kyssa och välsigna sina barnbarn? Det är det väl naturligt att en farfar eller morfar gör?

Rashi ger ingen förklaring, och inte heller många av de andra kommentatorerna. Jag såg emellertid av en händelse en av Sfornos förklaringar. Han säger att av detta lär vi oss att en faders välsignelse, måste gå i uppfyllelse, eftersom den ges av hela hjärtat (även om fadern är Laban!).

Gemara (Rosh Hashana 18) ställer följande fråga: Anta att två män lider av samma sjukdom, och en återhämtar sig och den andre inte. Eller anta att två män är dömda till döden, och den ene blir benådad men inte den andre. Varför är det skillnad i deras öden? Både männen har bett, svarar Gemaran, men den ene har bett en fullständig bön och den andre inte. Vad menas med detta – har den som hade otur hoppat över en del av bönerna vid morgongudstjänsten, eller tagit en genväg? Nej, det betyder, enligt Rashi, att den ene bad med fullständig hängivenhet (kavana) och inte den andre.

Maharal har en intressant förklaring till varför man bör gå till en Tzadik (en rättfärdig) för att få en välsignelse. Det är inte (som en del tror) att en Tzadik har något speciellt inflytande på G-d. Det är på grund av att en Tzadik har lika mycket kärlek för Israels folk som för sina barn, så att när han ber för någon jude, är hans hängivenhet sådan att bönen kommer att accepteras. (Alltså det är inte personen det beror på utan bönen!)

Om Toran skulle berätta för oss om kraften hos bönen eller välsignelsen hos en Tzadik som Abraham, eller Isak, eller Jakob, skulle våra reaktion kanske bli att ”vad har det med mig att göra? Mina böner skulle ju ändå inte ha sådan kraft!” Just därför att välsignelsen kom från Laban som inte var någon tzadik, kan vi lära oss om betydelsen att be med inlevelse.

När vi kommer till synagogan regelbundet för att be (två gånger om dagen, eller en gång i veckan, eller hur ofta det nu är) bryr vi oss hellre om bedjandets mekanik så att våra böner blir mekaniska. Vi måste inse hur kraftfull och positiv vår påverkan kan bli på andra människors liv och våra egna när vi ber med inlevelse.