Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

PESACH
av Rabbin Yaacov Haber

Läsningen ur Haggadan börjar med orden: Detta är eländets bröd som våra fäder åt i Egypten. Alla hungriga, kom och ät med oss! Alla i nöd, kom och fira Pesach med oss!

Detta uttalande, stämmer i själva verket med lagen i Shulchan Aruch, som säger att vi skall vara beredda att dela alla våra måltider med de som hungrar. Denna inbjudan görs till och med på arameiska, det språk som talades när Haggadan sammanställdes, så att en hungrig förbipasserande skulle kunna förstå det. Men det finns ett problem med denna förklaring: varför gör vi en sådan inbjudan bara på Pesach och inte vid de andra helgdagarna, när det finns samma påbud om gästfrihet? För att försöka och svara på detta kommer jag citera GRA (Vilna Gaon).

I sin bok ”Aderet Elijahu”, räknar han upp de tre största händelserna i världshistorien: Världens skapelse, befrielsen ur Egypten och givandet av Toran. Varför just dessa tre händelser? Inte nödvändigtvis på grund av att de var de mest spektakulära miraklen, utan på grund av dessa händelser först och främst är fortgående processer, och att vi för det andra är delaktiga i dessa processer! Låt oss förklara detta genom att se på var och en i taget. Den första, Skapelsen, där G-d hela tiden är aktiv i skapelseprocessen. Dessutom, när vi har barn, så uppfyller vi det bibliska påbudet att ”vara fruktsamma och föröka oss”, eller när (t ex) vi planterar träd, är vi också delaktiga i denna process.

Sedan ser vi på givandet av Toran. Detta är också en fortgående process. Dessutom, när vi studerar, eller lär ut, eller hittar nya insikter i Toran, så involverar vi oss själva i givandet av Toran.

Till slut, låt oss se på befrielsen. Detta är också det en fortgående process, som börjar med befrielsen ur Egypten, och slutar med ankomsten av Mashiach. Även här har vi våra roller att spela. Hur gör vi detta? Det behöver inte vara så storslaget. Tänkt på de två andra händelserna. När det gäller Skapelsen, krävs det inte av oss av att vi själva uppfyller halva jorden! Vi uppfyller vår del genom våra egna barn. På liknande sätt, behöver vi inte plantera skogar överallt. Det är nog, med att plantera träd på vår egen tomt, eller i någon skog i Israel.

När det gäller givandet av Toran, kan vi inte sprida den till alla. Vi gör vad vi kan, på ett personligt plan. Så är det också med Befrielsen. Varje gång vi ”befriar” en enda person är vi involverade i frigörelsen. Om du känner någon som är hungrig, ge honom mat! Om du känner någon som behöver en som lyssnar, lyssna på honom! Om du känner någon som behöver ett jobb, lyft telefonluren och hitta ett åt honom! På detta sätt gör du din del av den fortgående processen av Befrielsen.

Låt oss nu återvända till själva frågan. Om det alltid är en Mitzva att bjuda in någon hungrig till ditt bord, varför sägs detta bara uttryckligen vid Pesachbordet? Vi har nu svaret. Att ge den hungrige mat, är som vi sagt, den roll vi spelar i Befrielsen, och Pesach är den enda helg där Befrielsen är det centrala temat.