Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SUKKOT
Av Rabbi Jehuda Prero

En intressant sedvänja nämns i samband med Sukkot. I Sha’arei Teshuva (Orech Chaim 625) finner vi att ”man skall öka på sina gåvor till välgörenhet på Erev Sukkot”. Rabbi Jehuda Assad ger en klarsynt förklaring till denna tradition.

Efter att Israels folk räddats från de förföljande egyptierna genom det delade Röda Havet, sjöng de en lovsång till G-d. De uttalade orden ”Detta är min G-d, och jag kommer att vara en prydnad för Honom”. Talmud (’Shabbat 133b) ger två möjliga betydelser till denna vers. Den första är ”gör dig till en prydnad inför Honom för att uppfylla Mitzvot”, nämligen genom att uppresa en vacker Suka till Hans ära, införskaffa och använda en vacker Lulav, använda en vacker Shofar, mm. Abba Saul, tolkade dock versen till ”Detta är min G-d och jag skall efterlikna Honom”, dvs. vi skall också vara som G-d: Lika nådig och barmhärtig.
På Jom Kippur, tillbringar vi hela dagen med att fasta. Vi ber om förlåtelse och att vi kommer att inskrivas till ett gott nytt år. Så snart vi avslutat Jom Kipur, börjar vi omedelbart att syssla med de Mitzvot som rör Sukkot, den helgdag som följer några dagar senare. Vi bygger en sukka och dekorerar den. Vi tar oss tid att välja ut en vacker Etrog, med vacker färg och utan fläckar. Vi söker igenom alla Lulavim för att hitta den rakaste, som tillgodoser Halachans regler. Vi gör detta, så att vi i enlighet med ovanstående vers kan vara en prydnad, och förhärliga G-d.

Det finns emellertid ytterligare ett sätt att tolka denna vers. I vårt förhållande till G-d, utför vi inte bara Mitzvot på bästa sätt. Vi måste också bemöta våra medmänniskor så bra vi kan, vilket vi gör genom att försöka efterlikna G-d. Det räcker inte med att ha en vacker Etrog eller en vacker Sukka. Om vi inte behandlar våra medmänniskor som G-d skulle ha gjort, har vi inte uppfyllt hela betydelsen av versen ”Detta är min G-d och jag skall efterlikna Honom”. Därför måste vi minnas de fattiga och behövande vid denna tid, när de kanske saknar tillgångar för att kunna fira helgdagen på rätt sätt. Vi kan ha en vacker Etrog, men inte på bekostnad av våra bröder och systrar som är i nöd.

Reb Mordechai of Nashchiz levde hela sitt liv i fattigdom. Hans dagliga diet bestod av bröd och vatten. Till Shabbat, försäkrade han sig om att han sparat tillräckligt förr att kunna köpa lite saltad fisk. Ändå, sparade han hela året sina överbliva småslantar för att kunna köpa en vacker Etrog till Sukkot. Ett år, före Sukkot, när han reste till staden med en ansenlig summa pengar för att köpa sin Etrog träffade han på en man på vägen som grät bittert. Han förklarade att han var den som körde ut dricksvatten till stadens invånare. Varje dag tog han sin häst och vagn, åkte till brunnen och fyllde sina flaskor och tog dem till staden och sålde dem. Detta gav honom bara tillräckligt med pengar för att föda familjen. Denna dag, på väg till staden kollapsade hästen och dog. Mannen hade inga pengar för att köpa en ny häst för och utan häst hade han ingen inkomst och hans familj skulle svälta. Därför satt han vid sidan av vägen utan att veta vad han skulle göra. Reb Mordechai tog ut sin börs och lämnade över alla pengar till vattenförsäljaren.

Reb Mordechai kom fram och togs emot av sina elever. När de såg hur nöjd han såg ut, tog de för givet att han måste ha köpt en särskilt vacker Etrog. De frågade honom om hans resa, Han svarade: ”G-d har välsignat mig denna Sukkot med en möjlighet att utföra Hans Mitzvot på ett vackert sätt. Stadsborna kommer att ta ut sin Etrog på Sukkot, välsigna den och med detta förhärliga G-d. Jag, å andra sidan, kommer att ha min välsignelse i en häst, och med detta är jag mycket nöjd.”

Helgdagen efter den allvarliga Jom Kippur, Sukkot, är den tiden när vi skall förhärliga G-d genom att utföra hans befallningar, vare sig de är påbud mellan G-d och oss eller människa till människa, på bästa möjliga sätt. Genom att börja det nya året på rätt sätt anger vi kursen för ett år fyllt av andliga framsteg med förhoppningar om att få det bättre även materiellt.