Jedion Hashavua

5775
- Simchat Tora
- Sukkot
- Jom Kippur
- Frågehörnan: När ska man bada mikve?

+ 5774
+ 5773
+ 5772
+ 5771
+ 5770
+ 5769

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

KI TETSE
Av Rabbin Yaacov Haber

För många år sedan berättade en from och lärd kvinna, med stor familj, att hon hade en andlig kris. Naturligtvis älskade hon sina barn, men ett av dem tyckte hon inte om. Han fick skulden för allt och bannor för vad de andras barnen gjort. Pojken hade ingen ”Chein”. Hon var medveten om att hon behandlade pojken illa och sökte hjälp hos en rabbin. Han besökte henne, tittade på pojken och sade: ”Vet du att alla dina barn är vackra, men den här pojken har vackra ögon”. För första gången uppmärksammade mamman att pojken hade något vackert och hennes förhållande till pojken förändrades.

Som folk har vi lidit stort i händerna på en lång rad förtryckare. En av de värsta var egyptierna som förslavade oss, förföljde oss och dränkte våra barn. Edomiterna massakrerade oss. Ändå kan alla våra förtryckare bli judar, med få undantag. Vi tar emot en uppriktig konvertit med öppna armar, men inte ättlingar från Ammon och Moab. Varför inte? ”….därför att de inte kom er till mötes med mat och dryck på vägen, när ni drog ut ur Egypten, och därför att han mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharaim, för att denne skulle förbanna dig.” (5MB23:4-5). Hur kan brist på gästvänlighet vara värre än att mörda oss och dränka våra barn?

Rambam förklarar att vi måste förstå det historiska sammanhanget. Abraham riskerade livet för att rädda Lot och hans hustru från de fyra konungarna. Lot var Ammon och Moabs förfader. Därför stod de i tacksamhetsskuld till Abraham och hans ättlingar för sin existens. De borde ha tackat det judiska folket och gjort dem välgärningar. Istället, svarade de med ondska. På grund av detta tillåts inte ens deras ättlingar att gifta in sig i vårt folk och att konvertera till judendomen.

Jag tror inte att detta var ett straff. Om vi straffar andra folk borde egyptierna komma först. Men ett folk utan möjlighet att uppskatta en välgärning och utan möjlighet att se och komma ihåg det positiva hos andra folk kan omöjligt bli att en del av den judiska gemenskapen.

Oförmågan att känna igen godhet, kommer att hindra varje aspekt av judendom. Hur kan någon förbli gift utan gott uppsåt. Hur kan man utföra en Mitzva genom att hedra sina föräldrar om man är blind för allt som gjorts för en från barndomen? Hur kan man se ett barns kvalitéer om man inte ens ser det goda? Hur kan man vara en del av en församling eller ha vänner utan en positiv framtidssyn? Hur kan man ha ett förhållande till G-d om man inte uppskattar Honom? Hur kan vi älska våra barn om vi inte ser deras ögon?

Det finns människor i världen som har en talang att alltid se det negativa hos en person, situation eller plats. Det finns människor, som även under tryck, på något sätt finner det positiva även om ingen annan kan se det. Det är denna person som kan finna det goda som kan utöva judendom.

Nu när vi börjar närma oss slutet på år 5769, måste vi göra en allvarlig granskning av vår inställning. Vi måste fråga oss själva några svåra frågor. Är jag oftare kritisk än berömmande? När jag träffar en ny person, lägger jag först märke till hans/hennes trevliga eller de otrevliga egenskaper? Har jag lätt för att säga tack eller är det alltid en kamp?

I de tio budorden, ger sig G-d till känna med följande övertygande argument: ”Jag är er G-d, jag har fört er ut ur Egypten ur träldomshuset”. Vad G-d säger är att vi inte behöver vara filosofer eller kabbalister, men att Han vill att vi skall visa tacksamhet. Om vi gör detta blir vi Hans barn. Om vi kan finna ”ögonen”, kan vi vara judar.