Kiddush-vin



Varhelst judar har bott så har det alltid funnits vinmakare som tillverkat vin för kiddush. Förutom vanligt vin så kan även russinvin eller druvjuice användas för detta ändamål, enligt judisk tradition. Men trots att vin dricks i samband med nästan varje speciella tillfälle i den judiska kalendern, så finns inte mycket i halacha som föreskriver vilket sorts vin som ska användas.

Ingenstans i några inflytelserika skrifter står det att kiddushvinet ska vara sött. Maimonides ansåg att vinet inte fick vara utspätt med vatten eller sötat med socker. Det fick heller inte vara mevushal. Så hur uppstod traditionen att kiddushvin är lika med sött rött vin?

I öst-Europa var vin gjort av russin vanligt. Dessa viner blev svaga och vattniga så att tillsätta sötma maskerade den trista smaken. Det passade också bättre i ett kallt klimat. I Amerika bodde de flesta judar i det nordöstra hörnet av landet, där vindruvorna ofta måste skördas tidigt pga vädret. Vinerna blev tunna och sträva. Även här gjorde en sötning att de blev mer drickbara. I 1800-talets Israel odlades druvorna av araber och i princip allt vin var sötat av socker.

Så söta viner blev normen. Dåtidens judar föredrog dem och även barnen kunde dricka av dem. Söta viner höll sig också längre i öppnade flaskor än osötade. Söta viner var dessutom billigare än vanliga och många judar var fattiga.

Utifrån dessa vanor har traditionen formats. Särskilt i den ashkenasiska världen blev kiddushvin synonymt med sött rött vin. Dock, för sefardiska judar och även för franska judar, är sött vin en avart.

Fler och fler människor är nuförtiden väl insatta i vilka viner som är bra och man kan hitta vinkunniga personer i alla möjliga grupper. Men kiddushvinets sötma hänger kvar, lite som en gammal vän som påminner om "den gamla världen".