Det traditionella judiska bröllopet







Ett traditionellt judiskt bröllop är fullt av ritualer som symboliserar relationen mellan man och fru, såväl deras åtaganden mot varandra som mot det judiska folket.

Själva bröllopsdagen anses vara en personlig Jom Kippur för chatan (brudgummen) och kallah (bruden), för på denna dag förlåts alla tidigare misstag och de två ingår i en ny, gemensam själ. Precis som på Jom Kippur så fastar chatan och kallah, dock bara från morgonen till avslutandet av bröllopsceremonin.

Det är tradition att chatan och kallah inte träffas under veckan före bröllopet. Detta ökar förväntningen och spänningen inför bröllopet. Inför bröllopsceremonin hälsar därför chatan och kallah på gästerna på skilda håll. Det kallas "kabbalat panim". Det är ashkenasisk tradition att de två svärmödrarna tillsammans slår sönder en tallrik. Anledningen är att visa allvaret i äktenskapet. Precis som en tallrik så kan inte en bruten relation bli helt återställd.

Därefter utför vissa "badeken", då brudgummen täcker bruden med en slöja. Slöjan symboliserar sedesamhet och pekar på att hur attraktivt än det fysiska utseendet är så är det personens själ och karaktär som är det viktigaste. Seden går tillbaka till bröllopet mellan Rebecka och Isak, då Rebecka täckte sitt ansikte.

Själva bröllopsceremonin äger rum under chuppan (bröllopsbaldakinen), en symbol för hemmet som det nya paret kommer att bygga tillsammans. Den är öppen mot alla sidor, precis som Abrahams och Sarahs tält var öppet på alla sidor för att välkomna gäster. Den ashkenasiska traditionen är att ha chuppah-ceremonin utomhus, som en åminnelse av att G-d sa till Abraham att hans barn skulle bli "lika många som stjärnorna på himlen". Sefardisk sed är att ha chuppan inomhus. Brudparet bär enligt traditionen inga smycken eftersom deras åtagande ska baseras på deras karaktär som människor, inte materiella ägodelar. Brudparet eskorteras vanligtvis till chuppan av sina respektive föräldrar. Under chuppan går, enligt ashkenasisk sed, bruden sju varv runt sin blivande man. Precis som världen skapades på sju dagar så bygger bruden genom sitt cirklande upp parets nya gemensamma värld. Därefter ställer sig kallah på chatan's högra sida och den del av ceremonin som kallas "kiddushin" börjar.

Rabbinen säger nu trolovnings-välsignelserna, följt av att paret dricker från en bägare vin. Vinet symboliserar äktenskapets helighet.

Enligt judisk lag börjar äktenskapet gälla när chatan ger kallah ett värdefullt objekt. Detta är oftast en ring (enligt traditionen en enkel guldring utan stenar för att symbolisera en perfekt cirkel utan början eller slut). Chatan tar ringen i sin hand och i åsyn av två vittnen säger han (på hebreiska) "du är nu trolovad till mig enligt Moses och Israels lag". Sen placerar han ringen på kallahs högra pekfinger.

Sedan följer läsningen av ketubah (bröllopskontraktet), vilket är författat på arameiska. Kontraktet går igenom mannens olika skyldigheter gentemot sin nya fru. Dokumentet skrivs under av två vittnen. Ketubah är brudens ägodel och sätts upp i hemmet bakom glas och ram.

Nu följer den del av ceremonin som kallas "nissuin". Sju välsignelser (Sheva Brachot) läses av rabbinen (eller olika familjemedlemmar) över en bägare vin. Dessa brachot är tacksägelser till G-d, att brudparet ska förenas för evigt i Gan Eden och att Templet ska återuppbyggas. Sedan dricker brudparet från bägaren.

Ett glas placeras nu på golvet och chatan krossar det med sin fot. Detta symboliserar sorg över Templets förstörelse. Bröllopsceremonin är nu över och alla ropar "Mazal tov!"

Därefter är det vanligt att brudparet eskorteras till ett privat rum, "cheder yichud", och lämnas där ensamma i några minuter. Detta betecknar deras nya status som make och maka och deras nya liv tillsammans. Vid denna tidpunkt bryter paret sin fasta.

Så bryter en stor fest ut med mycket sång, dans, mat och glädje. Efter maten läses Birkat Hamazon och Sheva Brachot läses sedan ännu en gång över vinet.