Till Aron Verständig på hans 25-årsdag

av Martin Blecher

Aron Verständig, son till Peter och Sara (före detta Janovsky) Verständig, föddes en het sommardag den sjunde augusti 1985. Aron var tidigt judiskt intresserad och framför allt hade han en evig kunskapstörst som folk avundades honom. När Joram Silberman återvände efter knappt tio års frånvaro som Stockholm-shaliach var det första Joram sade till mig: ”Alla de jag hade i cheiderundervisning 1995 i Hillelskolan går i Jeshurun. Det är verkligen fantastiskt att se”. De Joram syftade på var mig själv, Ariel Mannelid Okret och naturligtvis Aron Verständig. Det känns väldigt fint att dela det Joram sade till mig med en sådan som Aron.

Mitt klaraste minne av Aron är just de tisdagseftermiddagarna 1995 då vi gick upp till Jeshurun för att få undervisning. Jag var naturligtvis, liksom alla andra 9-åringar, mest intresserad av att komma bort från fritids och få smaka på kosherkakorna och päron-Meren. Men Aron, såklart, envisades med att ställa frågor till Joram som drog ut på cheidertiden och gav Joram huvudbryn men också de små grå håren Joram har idag vid sin tinning. Jag kommer ihåg att jag, som alla andra judiska barn hade spilkes, bara suckade åt Arons frågor och ville springa tillbaka till fritids med mina kakor och päron–Mer. Idag när jag skriver den här texten fylls jag mest av skratt. För vilken karaktär passar bäst att beskriva Aron på än just den ”frågande sonen” som man läser om vid Pesachmåltiden? Han är en person som ständigt är nyfiken, frågandes och njuter av att ta reda på saker.

Mitt andra minne av Aron är då vi som nyss fyllda elvaåringar bestämde oss 1996 för att leda Kabbalat-g-dstjänsten i Jeshurun. Där stod vi, asnervösa och trodde att det här ”var väl en piece of cake”. Vi hade ju övat i veckor och visste varenda stavelse utantill. Vi gick garvandes upp och förberedde oss inför en storartad entré. Visst, vi kunde texterna och sångerna. Det fanns bara ett problem. Vi inväntade aldrig resten av åhörarna och deras tysta läsning av Kabbalat Shabbat utan bara sjöng allt det vi skulle sjunga! Folk hann aldrig läsa klart förrän vi började nästa stycke. Efteråt kommer jag ihåg att jag fick en ryggdunk av farsan som sade: ”Skojach, men ni måste låta andra läsa klart innan ni fortsätter ert race. Ni är inte konduktörer som kör X-2000!”

Det är inte för inte att man blir nostalgisk när man får höra att Aron bjuder på kiddush i den synagoga jag har så mycket minnen som jag delar med Aron. Inte för att låta klyschig. Men det känns som att cirkeln sluts nu. Aron bjuder på kiddush i synagogan han är uppvuxen i till sin 25-års dag på Jorams sista shabbat som Stockholm-schaliach. Är det nu mästaren och lärjungen byter plats måntro?