Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

KI TISA
av Rabbi Yakov Haber

Denna veckas avsnitt öppnar med ett intressant, men kryptiskt uttalande. Herren säger åt Moses att han, när han räknar israeliterna måste räkna dem indirekt; varje man måste ta en shekel, och sedan räknar man de insamlade mynten. Detta för att ingen hemsökelse skulle drabba dem (2MB30:11-13).

Rashi förklarar att denna hemsökelse skulle komma från ”Ayin Ha’ra” (det onda ögat) vilket skulle bli resultatet om israeliterna räknades direkt.

I allmänhet förmodas vi undvika räkna saker öppet för att undvika ”det onda ögat”, t ex när vi räknar vår förmögenhet, eller när vi räknar deltagarna i en Minjan. Men här verkar denna regel konstig. Om nu ”det onda ögat” är resultatet av onda krafter, så varför skulle judarna oroa sig i detta i så fall? G-d har ju den yttersta makten i universum, och det var ju G-d som begärde folkräkningen till att börja med. Han kunde ju (antar vi) stoppa vilket ond kraft som helst om Han ville. Om vi anser att ”det onda ögat” är vidskepelse, så blir detta avsnitt (eller Rashis förklaring) till och med ännu mer gåtfullt.

Svaret är, enligt min åsikt en mycket enkel förklaring av idén om ”det onda ögat”, som vi kan lära oss från Maharals skrifter. Den kommer från det grundläggande begreppet att alla böner man ber till G-d kommer att besvaras . (De kanske inte besvaras på det sätt vi menar, men det är en annan sak). Detta inkluderar spontana böner som man kanske ber på tunnelbanan, eller på kontoret. (Händelsevis, enligt Ramban, så uppfyller vi en positiv mitzva varje gång vi ber en sådan bön). Men detta inkluderar även böner från själen, eller ”omedvetna böner”. Låt oss tänka på en person som beskriver sin tur i livet för oss. Även om vi inte önskar honom något ont - och kanske blir chockerade över påståendet - kanske vi finner att vi tänker: ”Varför ska han ha så bra inkomst, eller en sådan fin bil (eller vad det nu är)? Han är inte bättre än vad jag är!” Och detta kan räknas som en omedveten bön mot en viss persons välgång, som kan besvaras, på ett eller annat sätt.

Enligt Gemaran, finns det bara två situationer när det inte finns någon risk om ovanstående: reaktionen hos en far över ett barns välgång, och hos en rabbin över en elevs framgång. I dessa båda fall (endast), beror reaktionen helt och hållet på oförfalskad glädje. I alla andra fall när man konfronteras med någon annans välgång, kan det finnas en del ovilja eller avundsjuka med som leder till det onda ögat.

Detta är ironiskt – vi kan arbeta hårt för att komma på första sidan i en tidning, och när vi lyckas, finns det bara en person som får glädjas åt detta – vår mor! Reaktionen hos andra kan ju vara böner, men inte av den sorten vi önskar. Gemaran säger också att de människor som har mest välgång är de som handlar med små varor, som juveler, vilka kan gömmas, och därför inte behöver synas för att uppväcka någons avundsjuka.

Det är intressant att se i veckans avsnitt att Moses när han var på väg upp för Sinaiberget, efter händelsen med den gyllene kalven, för att för andra gången ta emot de Tio Budorden, anmodas att komma ensam: ”men ingen må stiga upp med dig”. (2MB34:3) Rashi förklarar: De första stentavlorna lämnades över mitt bland tumultet och oväsendet i det judiska fokets stora sammankomst vilket resulterade i det onda ögat från de övriga folken. Denna gång skulle det vara en mycket mer lågmäld affär. Rashi säger: ”Det finns ingenting vackrare än ödmjukhet.”

Vad kan vi lära oss av detta? Bönens kraft” Om alla böner måste besvaras, till och med ovärdiga böner, hur mycket mer kommer då inte de böner besvaras som är i enlighet med G-ds önskningar – böner för andras välgång, eller för vår egen andliga tillväxt?