Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

NITSAVIM-VAJELECH

av Rabbin Berel Wein

Moses sista dag på jorden börjar närma sig. Hans ledarskap av det judiska folket börjar gå mot sitt slut. Hans fysiska krafter har ännu inte svikit honom men hanhar inte längre krafter att komma och gå som han vill. Talmud förklarar att den period en härskare har makten inte på något sätt kan inkräkta ens en hårsmån på nästa härskares period. Det är inte längre Moses period utan Joshuas. Precis som alla andra människor lämnar Moses denna världen med handlingar han ångrar och med ouppfyllda förhoppningar. Han kommer inte att föra sitt folk in i Israels land och han kommer själv inte att begravas där. Hans två söner kommer inte att efterträda honom som ledare eller bli speciellt framträdande. Och han har sett in den judiska historiens mörka tunnel och är därför mycket medveten om de tragedier, svårigheter, strider och utmaningar som kommer att möta hans älskade folk och deras ättlingar i framtiden.

Ändå tröstas han av det faktum att hans älskade Joshua kommer att ta hans plats och föra det judiska folket in i deras hemland och visa dem hur de skall göra sig bofasta. Han tröstas också av G-ds löfte att de kommer att överleva alla prövningarna de kommer att möta i framtiden och till slut få befrielse och styrka både fysiskt och andligt. Midrash säger att Moses i sina sista timmar hade tillsyn av G-d själv. Därför skrämmer döden honom inte, bara sorgen över att lämna en värld där så mycket ännu finns att göra, för en värld som är evig men som inte har några utmaningar.

Det ord som gett namn till Parashan, Vajelech - han gick - är intressant i sig själv och mycket förbryllande. Vart gick Moses? Om det var för att tala till det judisk folket, så gjorde han alltid detta innanför inhägnanden av det heliga Tabernaklet. Midrash anser beträffande Vajelech att Moses nu gick från stam till stam, från tält till tält för att ta farväl av varje familj. Han visade dem att hans kärlek var obegränsad och även om han styrde över dem med stark hand och en kompromisslös attityd, så hade allt han utfört under sina fyrtio år som ledare för Israel haft G-ds välsignelse, och gjordes med mycket omtanke och kärlek. För att inpränta detta i alla judars sinnen, besökte han dem alla för att ta farväl, och som vi kommer att läsa om några veckor, för att välsigna och stärka dem.

Även under den sista dagen i sitt liv var det judiska folkets välfärd det viktigaste för Moses. Det är därför inte att undra på att någon liknande person som Moses aldrig existerat i människans historia. Moses är sinnebilden för ledarskap, för osjälvisk omsorg och klokt ledarskap över en ofta grälsjuk och grinig grupp människor. Moses gick i denna veckas avsnitt, men hans inflytande och lärdomar kvarstår med Israel och för hela mänskligheten för all framtid.