Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

KI TAVO

av Rabbin Yaacov Haber

”Idag har ni blivit ett folk” (5MB 27:10). Varför just idag? Moses uttalade dessa ord till det judiska folket efter 40 år av anmärkningsvärd judisk historia utspelat sig i öknen. ”Hajom”! Idag, för första gången, kan jag kalla er ett folk.” I Egypten förföljdes vi i över två århundraden därför att vi var ett folk. Fyrtio år innan Moses dog, fick vi Toran på Sinaiberget eftersom vi var ett folk. Amalek anföll oss bakifrån eftersom vi var ett folk. Vi byggde Tabernaklet i öknen, eftersom vi var ett folk, gick genom havet och åt manna – bara därför att vi var ett folk. Så vad hände just idag? Varför, vid slutet av sitt liv, säger Moses till oss, ”Idag har ni blivit ett folk”?

Rashi förklarar att Moses gav en Sefer Tora till ledaren för varje stam i Israel, men allra först gav han den till hövdingarna för Levi och sade åt dem att ställa den bredvid Aron Kodesh. Då blev det uppror i lägret, varför fick bara Levi Toran? Är de Moses favoriter? Varför får inte alla varsin? Vi var alla tillsammans vid Sinaiberget; Toran tillhör oss alla! Om de bara hade haft tålamod skulle alla stammarna hunnit få den, men de kunde inte vänta – istället klagade de hos Moses att det var orättvist. Moses log. ” Idag”, sade han, ”ser jag att ni verkligen är ett folk!” Deras invändningar var ju fåniga - det var ju uppenbart att G-d gav Toran till hela folket. G-d upprepade flera gånger, ”Tala till hela Israels folk.” Även om Moses visste att detta var dumt, så var detta viktigt för honom och fick honom att le utan orsak.

Moses såg sitt folk som det var. Han såg dem nå himlen och han såg dem sjunka under jordens yta. Han såg dem be till G-d och han såg dem revoltera mot Honom. Moses förstod att för att på ett korrekt sätt avläsa sitt folk fick detta inte vara varken på högsta eller lägsta punkten i deras liv. Sinaiberget var inte en normal situation, inte heller den gyllene kalven. De var historiska ögonblick. Moses behövde se en normal, vardaglig reaktion. Han behövde alldaglig avundsjuka för att kunna veta vad hans folk befann viktigt och vilka de i själva verket var. Han behövde veta om judarna skulle skydda Toran när G-ds röst inte dånade över dem, när det inte fanns några moln, åskknallar eller blixtar. Nu hade dagen kommit. För ett kort ögonblick, trodde judarna att det skulle förlora Toran och de exploderade. Makalöst, sa Moses. Idag är ni ett folk!

Ett liv bedöms inte bara av de stora ögonblicken och inte heller av ögonblick av svaghet. Det verkliga livet bestäms av vad som är viktigt varje dag, av vad som vi värderar och vad vi beskyddar.

Kärlek i ett äktenskap bestäms inte av någons uppförande under Chupan, eller av ett ögonblick av osämja. Det är de vardagliga reaktionerna, överenskommelserna eller meningsskiljaktigheterna som definierar ett äktenskap.

Vårt eget år bestäms inte av vårt uppförande vid Ne’ila eller på Purim. Det är hur vi agerar varje dag på arbetet och i våra hem, och det är vad vi diskuterar vid en kopp kaffe, som definierar vilka vi egentligen är. Moses förstod att när havet delade sig, och G-d talade, skulle alla bli troende; men han var ändå inte övertygad om att vi skulle förbli starka när vi behövde förlita oss på oss själva. Genom vår dumhet klarade vi testet! Argumentet var löjligt, men budskapet det förmedlade var klart. Vi ville ha Toran. ” Idag - är ni ett folk.”. Det är verkligt!