Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

TSAV
av Rabbi Avi Weiss

I veckans avsnitt ser vi att en typ av fredsoffer (Shlamim) kännetecknas som tacksägelseoffret (Toda) (3MB 7:12).

Rashi anmärker att detta offer gjordes efter att man upplevt ett speciellt mirakel, t ex en person som antingen överlevt en svår sjöresa, en färd genom vildmarken, vistelse i fängelse eller tillfrisknande från en sjukdom.

Än i dag, är de som överlevt svåra situationer, förpliktade att läsa denna tacksägelsebön vid Toran (Birkat HaGomel). Den judiska lagen utsträcker denna förpliktelse att inbegripa alla som räddats från någon sorts fara.

Rambams kommentarer om 2MB (13:16) kan bringa klarhet i betydelsen av tacksägelseoffret. För honom, ger G-ds ingripande i det övernaturliga en känsla av G-ds ingripande i vardagen. Så är, t ex delandet av Röda Havet en händelse i vilken G-d är så uppenbar, och man kan se G-ds insats varje dag i att hålla vattnet inom strändernas gränser. Enligt Nehama Leibowitz så är ” de ovanliga räddningarna och miraklen bara för att uppmärksamma oss på vårt varandes mirakel”.

Val av tidpunkt för avsnittet om tacksägelseoffret, den Shabbat som föregår Pesach, lär oss också något viktigt. När allt kommer omkring, så tackar vi G-d för att, mirakulöst, ha fört oss ut ur Egypten. Haggdan har sin toppunkt när vi sjunger Dajeinu – som betyder ”nog”. Många tror att Dejeinu handlar om hur vi säger till G-d att vi haft nog med lidande. I själva verket så säger sången motsatsen. Vi säger till G-d att, ”hade Du bara gjort en bråkdel av de större miraklen , så skulle det varit nog för oss”. Dajeinu är vår viktiga tacksägelse till G-d.

Det faktum att tacksägelseoffret är en sorts fredsoffer står också helt klart. När vi offrar till G-d, så uppnår vi en andlig nivå av inre frid. Detta på grund av att kärlek inte bara beror på att ta emot utan även på att ge. Jag minns ett brev jag skrev till Rav Josef Dov Soloveitchik kz när han återvänt till undervisningen efter att hans hustru gått bort. Efter att ha lyssnat till hans föredrag, blev jag så rörd att jag skrev till honom för att uttryck min kärlek och beundran. Några dagar senare, tackade Rav Soloveitchik mig, men sade att brevet var onödigt. Jag svarade: ”Rebbe, jag skrev brevet till dig, men kanske ännu viktigare, till mig själv. Jag behövde berätta för dig ’att jag håller av dig’”. Rav Soloveitchik nickade och sade att han förstod.

Om vi bara kunde ta till oss budskapet från tacksägelseoffret. Att säga några enkla ord till dem som betyder mest för oss, men som vi ofta tar för givet – ord som ”tack”. till våra närmaste och naturligtvis till G-d själv..