Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

MISHPATIM

av Rabbi Avi Weiss

Som lärare i Tora, har jag ofta hört frågan om hur man ska förhålla sig, till de till synes uråldriga lagarna i Toran, i dagens samhälle. Ett klassiskt exempel är det som rör oxen som stångar en människa, ett fall som vi finner i denna veckas avsnitt (2MB 21:28-32). Dessa lagar verkar vara föråldrade för den moderna världen.

Även om det är omöjlig att i korthet bedöma varje aspekt av dess lagar, så avslöjar en analys av de specifika detaljerna i oxens agerande vilken påverkan detta kan ha idag.

Toran säger att om en oxe stångar en människa, och dödar honom eller henne, ”så skall oxen stenas, och köttet må inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff”. (2MB21:28). Talmud utvidgar denna lag till att gälla inte bara en oxe, utan alla sorters djur. (Baba Kama 54b).

Man kan undra varför djuret i detta fall måste avlivas? När allt kommer omkring, så kan inte ett djur hållas ansvarigt för sina gärningar eftersom det saknar fri vilja.

Vad som gör lagen ännu obegripligare är att den gäller även ett djur som vaktats noggrant av sin ägare men som av oförklarliga skäl dödar för första gången.

Djuret inte bara avlivas, men ägaren får inte njuta av det. När Toran säger, ”skall oxen stenas” – så betyder det att den när den har stenats inte får ätas, även om den har slaktats rituellt innan. Och när vi får veta att ”oxens ägare skall vara fri från straff”, används ordet naki – som bokstavligen betyder ”fri”, vilket förstås att betyda att djuret är fritt från att njutas av. (Baba Kama 41a).

För att svara på denna gåtfulla fråga, säger Rambam följande: Att döda en oxe skall avskräcka ägarna från att inte vara noggranna när de vaktar sina djur. Om de inte är det, kan de förlora djuret och det stora värde det innebär.

Rabbi Samson Rafael Hirsch ser detta på ett annat sätt. För honom är avlivandet av djuret en påminnelse om livets helighet. I enkla ord, en djur som har varit delaktigt i att ta ett mänskligt liv, kan inte tillåtas att leva, även om djuret och dess ägare inte kan lastas för det. Är det att gå för långt att ta denna läxa och använda den vid bilolyckor? Kanske borde det förslås att varje bil som är involverad i en dödsolycka skall vara förlorad för sin ägare för alltid och att ägaren inte skall få dra någon som helst nytta av den. Detta gäller även om ägaren inte var skyldig, precis som vid fallet med oxen. På detta sätt understryks det underliggande begreppet om människolivets helighet.

Vid en tid när många över hela världen dödas på vägarna, skall läxan med den stångande oxen tas på allvar. Lika noga som vi är att iaktta de rituella lagarna, lika noga skall vi också vara att få till stånd lagar och Halachot som förhindrar vårdslös bilkörning. Lagen om oxen, är långt ifrån gammalmodig. Var finns den religiösa rösten om bilolyckor i Israel? Fler judar har dödas på vägarna i Israel än under alla Israels krig sammantaget. Varför finns det inte fler kurser i församlingarna som lär ut bilkörningens etik? Genom utfärdandet av sådan Halachot, kan dyrbara liv sparas.