Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

FRÅN EN MÄNSKLIG SYNVINKEL
av Rabbi Mendel Weinbach, ohr Somyach

Bakom framgången med Sidur Beit Tefila, som vi kan hitta i nästan alla synagogor, finns en fascinerande berättelse om dess förläggare Mordechai Natan Miller.

Mordechai Natan Miller kom ensam till Israel från sitt hem i Tjeckoslovakien, i en av Ungdomsalijans transporter senare känd som ”Jaldei Teheran Alija”, och placerades i den religiösa kibbutzen Chafetz Chaim. Med sina avlidna föräldrars önskan i minne, att han skulle studera Tora i den jeshiva som förestods av Rabbi Josef Zvi Dushenski, som känt hans familj innan kriget, lämnade den föräldralöse pojken kibbutzen och kom till jeshivan i Jerusalem.

När Henrietta Szold, som hade grundat Hadassah, och också tjänstgjorde som chef för avdelningen för Ungdomsalijan inom Jewish Agency, blev varse om detta, krävde hon att han skulle återvända till kibbutzen. När hennes officiella begäran ignorerades, besökte hon Rabbi Dushenski i hans hem, fast besluten att ta pojken med sig. Den vördnadsbjudande rabbinen (och rosh jeshiva) försökte i över två timmar övertyga henne om att låta pojken uppfylla sina föräldrars önskan. Till slut tog han ut ett verk om Toran från bokhyllan som hennes farfar hade författat. ”Denna pojkes föräldrar” sade han, ”önskade att deras son skulle bli som din farfar”. Henrietta Szold tillät inte bara pojken att stanna men lät även Jewish Agency skicka Rabbin Dushenski månatliga checkar för hans uppehälle, vilka han aldrig löste in.

En erkänd judisk sekulär forskare beslöt en gång att ”studera infödingarna”, genom att ställa sig i hörnet av livlig gata i ett ortodoxt område i Jerusalem.

”Bist a jid?” frågade en ortodox liten pojke som undrade vad en barhuvad man gjorde i detta område.

”Naturligtvis”, svarade besökaren på perfekt jiddisch.

”Men varför har du ingenting på huvudet?”, frågade pojken.

”Ser du himlen här ovanför?”, var det listiga svaret. ”Den täcker mitt huvud”.

”Det är en stor huvudbonad på ett så litet huvud!,” blev det klyftiga svaret.