Jedion Hashavua
Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.
FRÅGA RABBINEN: NÄR SLUTADE MAN LÄGGA TILL BÖNER I SIDUREN?
Här svarar rabbinen på Halachiska frågor. Detta kan ske skriftligt och då lämnas till rabbinen eller
muntligt på telefon.
Fråga: När slutade man med lägga till böner och/eller välsignelser i Siduren och
varför? Är det så att våra lärde i dag inte är värdiga nog att få sina välsignelser
tillagda till texten av våra dagliga böner?
Och, världen har utvecklat sig under de senaste 50 åren, både tekniskt,
medicinskt och på andra sätt. Vi har alla nu rinnande vatten och elektricitet.
Långt tillbaka har den huvudsakliga källan till svaren varit Shulchan Aruch. Idag
kan jag ställa samma fråga till 10 rabbiner och få 15 ”olika” svar. Varför finns det
inte EN källa som tar hänsyn till att det är 2009 inte 1909!
Svar: Rambam ger oss i Hilchot Tefila en kort historik över Tefila. Början till den
strukturerade Tefilan började med Anshei Knesset Hagedola, som formulerade
den Shmoneh Esre (Berachot 23a) som är den centrala delen i g-dstjänsten.
Gemara förklarar på flera ställen att tillägg lades till före och efter Shmoneh Esre,
Den första skrivna Siduren sammanställdes under 900-talet, av en av Ge’onim
Cohen Tzedek. När Siduren hade utformats, fastställde Chazal ("Chachameinu
Zichronam Livracha” bokstavligen ”våra lärde vars minne är välsignat”) lagar som
sedan infördes i Shulchan Aruch, som förbjuder avbrott under olika delar av Tefila.
Även tillagda böner på fel ställa anses vara avbrott vilket är förbjudet. Ingen
rabbin, hur stor han än är, kan ändra på den fastställda Siduren (se Megila 2a).
Ändå har under tidens gång en del Tefilot lagts men på ställen där de inte anses
orsaka uppehåll. Kabbalat Shabat, som infördes i Siduren av Mekubalim i Safed är
ett bra exempel på en hel Tefila som lagts till före Ma’ariv.
I grunden är den Sidur vi använder idag (varje församling enligt sin tradition)
accepterad som en Minhag, och varje person måste följa sina förfäders tradition.
Våra lärde av idag har inte helt och hållet avhållit sig från att skriva Tefilot, men
det handlar mest om Piytim (liturgi). Många Kinot skrevs efter Förintelsen och
på de ljusa sidan har Israels Överrabbinat sammanställt en ”mi sheberach” för
soldaterna och en bön för staten Israel. Dessa Tefilot har sitt ursprung i
nödvändigheten och har lagts till på tillåtna ställen i g-dstjänsten.
När det gäller din andra fråga, fick Rav Joseph Karo som skrev Shulchan Aruch,
sin rabbinvärdighet av 200 rabbiner och hans auktoritet har varit obestridd
förutom Rema:s (rabbi Moshe Isserles) reservationer. Shulchan Aruch
tillsammans med Rema accepteras av judiska församlingar över hela världen.
Tyvärr har vi inte idag samma enighet och en sådan centralt accepterad
auktoritet. Kanske är detta uppfyllandet av den bibliska profetian ”Då skall de
irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det. (Amos 8.12) som Chazal (Shabat 139a) förklarar som
”att de inte kommer att finna en klar halacha och en klar Mishna på en plats”.
Från den ljusa sidan sett, även om vi har en mångfald Jeschivot och Toralärde och
tillgång till svar på Halachiska frågor på Internet, sms etc, så blir resultatet att
du får olika svar när du frågar olika rabbiner tack vare dynamiken i den muntliga
läran. Därför föreslog Chazal ”välj en rabbin och få en följeslagare” (Avot kap
1:6) och föreslog även ”välj en rabbin och undvik tvivel”. (Avot 1:16). Så be din
rabbin om förklaring till varför han valt den åsikt han har.
Källa: Yeshiva.org.il
Källa. Rabbi Mendel Weinbach, Ohr Someyach