Jedion Hashavua

Här finns texter tagna från nyhetsbladet Jedion Hashavua som produceras för besökarna i Adat Jeschurun och Adat Jisrael.

SHOFTIM
Av Rabbin Yaacov Haber

Vi har alla varit med om det. Vi njuter av förrätten på bröllopet. Dämpad musik i bakgrunden, trevlig konversation i en vacker miljö. Plötsligt tar bandet sats. Med pompa och fanfarer når musiken sitt crescendo och något nytt på programmet annonseras. Alla står upp. ”Mina damer och herrar, för allra första gången, herr och fru ……. (brudparet kommer in i lokalen). Volymen är öronbedövande, vi blir alla upphetsade och dansar omkring som tokiga.

Om ni har varit med om en Briss, kanske ni har märkt att alla är sysselsatta med att tala med varandra, då Mohelen utropar ”Baruch HaBa”. Tystnaden sänker sig över församlingen när den veckogamla pojken förs in i rummet och välkomnas officiellt in i den judiska gemenskapen. Och naturligtvis får vi inte glömma Bar och Bat Mitzvan! Vårt första stora inträde i den manliga världen. Alla kommer ihåg sin Bar eller Bat Mitzva. Det var en milstolpe vi arbetat hårt att nå och till slut, på denna dag, välkomnas vi in i den vuxna gruppen av församlingen – att vara en äkta del av det judiska folket. Vi firar en ny början. Vi har identifierat varje milstolpe och har gjort den till en helgdag.

Denna veckas Toraavsnitt identifierar sluten och fullbordandet av våra mål. Det judiska folket håller på att sätta ihop en armé. De väljer ut soldater. ”Vem har byggt ett hus, planterad en vingård, är förlovad? De skall återvända hem! Om de dödas i kriget kommer deras påbörjade gärningar inte att fullbordas., och därför får de inte kämpa med folket”.

Av allt att döma är inte påbörjandet av något eller bara viljan till detta nog. Toran säger till oss att tills vi når våra individuella mål, kommer dessa storslagna inledningar att förbli meningslösa. Man kan tänka sig att Mitzvan med att erövra Eretz Israel har företräde framför vår personliga vingård, fruktträdgård eller hem. När vi tänker på vårt folks nationella säkerhet, kan det till och med vara viktigare än ett äktenskap. Ändå säger Tora till oss: Gå hem! Avsluta vad du påbörjat! Påbörja inte en process utan att avsluta den. Upplev Shlimut – fullständighet.

Vi har alla trampat upp många stigar med gott uppsåt. Det är en landsväg fram till att kunna Tanach, en motorväg som leder till tillbringandet av fritiden med barnen, en åttafilig motorväg som stirrar oss i ansiktet varje gång vi tittar på vår ”att göra”-lista. Vi påbörjar alla projekt med mening att avsluta dem, men stigen till förverkligandet av våra idéer är full av hinder: tvivel, rädslan att binda sig, för förlorade tillfällen, för att lägga ner arbete som kanske inte lönar sig, för att misslyckas – och till och med rädslan för att lyckas! G-d ger oss miraklet att inspireras vid början av varje ansträngning, men efter detta är det upp till oss att återskapa miraklet så snart som den inledande attacken av intresse börjar blekna. ”Shalem” – fulländade - för med sig ”shalom” – fred.

Att lägga grunden till ett hus är enastående – men att se ett hem upplyst av Shabbatljusen på fredag kväll är ”shalem”. Detta representerar frid. Att möta ett ungt par som precis förlovat sig eller som dansar på sitt bröllop och som är så enormt lyckliga, är något vackert, men ingenting kan jämföras med ett moget part som tittar på varandra med kärlek och förståelse. Toran befaller oss att motstå att ge oss in i nya, synbarligen viktigare projekt, och i stället gå hem och avsluta vad vi påbörjat. Bli ”shalem” och G-d kommer att ge oss den yttersta välsignelsen - Shalom